Lars Tybåhl, vaktmästare på Eber, står stadigt på gången mellan utbildningslokalerna på det som har varit hans arbetsplats sedan 1982. Blicken i fjärran. Återblick eller framtidsspaning?
– Det kommer att kännas konstigt när allt det här är borta, säger han.
– Även om vi kommer att få det bra på Bråvalla. Jag ser fram mot flytten. Skolan behöver nya lokaler. Men det blir ändå tomt. Jag har så många bra minnen härifrån. När jag började var vi sju vaktmästare och 500 elever. Nu är det bara jag och en vaktmästare till i tjänst. Samtidigt har antalet elever vuxit till 1 200. Det är nya förutsättningar nu. Vaktmästare känns förresten inte längre som den rätta titeln. Vi är nog snarare fastighetsskötare.
Den gamla svartvita bilden, "Då-bilden", togs i oktober 1972. Den publicerades i NT med tillhörande bildtexten "Grundarbetena för nya yrkesskolan har börjat där Rotmosestans trädgårdstäppor fordom grönskade". Kontrasten och förändringen jämfört med den nya bilden är slående och själva uttrycket Rotmosestan är förstås bara ett i raden av folkliga begrepp och smeknamn som är på god väg att försvinna och glömmas bort under Norrköpings ständigt pågående resa från "då" till "nu".
Rotmosestan ramades i alla händelser in av Lennings sjukhem, Linköpingsvägen, Vägträffen och Borgs Villastad. Nissens chokladfabrik låg alldeles intill. De första husen i området byggdes i slutet av 1800-talet och om Rotmosestan var namnet i folkmun, så var Sydvästra förstaden den officiella benämningen. Rotmosestan beskrevs som en liten, enkel arbetaridyll med snickarglädje, syrenbersåer och trädgårdar med fruktträd som avgränsades av höga häckar. Fastigheterna fick ofta namn efter sina ägare och hade man letat, hade man förmodligen funnit spår efter familjenamn som Annedal, Karlberg och Gustavsberg.
För att inte tala om Leonid Cartago.
Fast han hette förstås egentligen Sven Karlsson.
Cirkusartisten Sven Karlsson, eller Leonid Cartago, var Rotmosestans mest kände invånare. Han beskrevs som en "ekvilibrist på telefontråd" och kallades för Mannen utan nerver när han uppträdde med Cirkus Orlando eller Cirkus Jack London. Dock reste han sig aldrig efter den lunginflammation han drabbades av 1923 och han var bara 32 år när han gick ur tiden.
Välkände NT-journalisten och kåsören Lennart Anderzon – "Anderzon med Z" – gjorde ett sällsynt fältbesök i Rotmosestan i oktober 1972, i samband med att "Då-bilden" togs. Hans skildring från ett område som var på god väg att fasas ut för gott var föga imponerad:
"Ett par gamla slitna träkåkar, igenvuxna trädgårdar, allsköns bråte, en skövlad idyll. Men också grävskopor och byggfolk i verksamhet, ty här skall så småningom nya yrkesskolan stå färdig. På 1920-talet var de privatägda husen och villorna med sina trädgårdar välskötta".
Efter Rotmosestan kom alltså Ebersteinska, eller Eber, till området och blev granne med nya stadsdelen Ektorp. Lärosätets komplettering till den sedan länge etablerade teoriutbildningen på andra sidan Linköpingsvägen. Ebersteinska grundades för övrigt redan 1857 som Norrköpings Tekniska Elementärskola. Nu väntar en ny tid för yrkesutbildningen på Bråvalla. De nuvarande byggnaderna kommer förmodligen att rivas.
– Ibland kan jag drabbas av lite nostalgi och minnas "gamla" Ebersteinska, säger Lars Tybåhl.
– Det var en annan status när vi var ett fyraårigt tekniskt gymnasium. Just det gav oss ett väldigt gott rykte. Men den nuvarande yrkesutbildningen är givetvis också värdefull. Ibland funderar jag över hur det kommer att kännas när jag går förbi här i framtiden och Eber inte längre finns kvar. Konstigt, kan jag tänka mig. Det var ju ändå min arbetsplats under så många är och de ljusa minnena är många.
Att Ebersteinska fick sitt namn efter brukspatron Christian Eberstein, som stod för en del av finansieringen i början, är glasklart.
Men Rotmosestan? Var kom det namnet ifrån?
Det finns ett par olika teorier. Som att det odlades kålrötter i området under första världskrigets livsmedelsbrist. Eller, vilket förefaller troligare, att invånarna i Rotmosestan – fattiga men strävsamma arbetare – hade rotmos istället för sovel som pålägg på smörgåsarna. Det sakta utdöende ordet sovel var för övrigt ett samlingsbegrepp för ett lite dyrbarare tillägg till kosten som man inte skulle slösa med.