På spåret. Vart vi är på väg? Mot framtidens Norrköping där godstrafiken får nya spår och fortsatt stor betydelse även i skuggan av Ostlänken.
Hög tid att låta kommunal samhällsbyggnad möta lite klassisk tågnostalgi.
För de allra flesta av oss är Norrköpings tågtrafik i stort sett detsamma som X 2000 till Stockholm eller Östgötapendeln i riktning mot Linköping. Håller man koll på Centralstationens spår 7 norrut eller spår 1 söderut är man i princip hemma och trygg i frågan. Samtidigt finns det gott om gamla industrispår av skiftande kvalitet och framtid. En okänd värld för de flesta. Vissa spår är redan nedlagda, andra ska bort som ett led i projektet Ostlänken och några kommer att finnas kvar och dras om för att fortsätta att serva kommunen i rollen som logistikcentrum.
Krister Hagsten, tågentusiast från Åby, hör av sig och vill prata om Norrköpings gamla industrispår. Men även titta framåt. Tillsammans går vi på industrispårsafari och stöter på en mängd spår som fyllts igen av asfalt eller grönska. De ger ett övergivet intryck även om ingen kan ifrågasätta patinan. Krister Hagsten suckar tungt.
– Jag ogillar rostiga spår, säger han.
– Tydligare tecken på att de inte används längre finns inte. Jag ser dem som spår av en svunnen industriepok och en transportpolitik som har förändrats. Det finns mängder av nedlagda spår. Fiskeby, Mjölkcentralen, Fredriksdal och Butängen för att bara ta några. I vissa fall krävs det gamla kartor för att förstå var de har legat. Jag efterlyser en större satsning på styckegodstransporter på järnväg. Men då krävs det moderna omlastningsterminaler.
Just nu pågår en förändring och utvecklingen av det lokala järnvägsnätet för godstrafik i Norrköping. Det Södra hamnspåret, söder om Strömmen, kommer att avvecklas och alternativa lösningar ska tas fram för de fyra kunder – BE Group, Öhmanskajen, Lantmännen Agroetanol och Freudenberg – som fortfarande använder spåret. Vid senaste kommunfullmäktiga fick tekniska kontoret i uppdrag att avveckla det.
– När spåren byggdes låg de i utkanten av staden. Nu är det innerstad. Södra hamnspåret ligger fel, för långt från stambanan för att nå spåret från ett annat håll. Det blir för dyrt att bygga en annan anslutning till stambanan när vi tappar anslutningen till godsbangården. Vilket leder till avvecklingen av spårsystemet, säger Toni Rydberg, kommunens verksamhetsutvecklare för industrispåren på samhällsbyggnadskontoret.
En stor del av Norra hamnspåret är redan avstängt. Det behövs numera bara för access till NCC och tungkranen Ivar på Gästgivarhagen. Även Händelöspåret kommer att påverkas av Ostlänken. Det ska dock behållas i en delvis ny sträckning och bedöms som mycket viktigt eftersom det tar cirka 85 procent av all godstrafik till och från hamnen. Den nya Kardonbanan, som byggs av Trafikverket, kommer att få en nyckelroll och kopplas samman med Händelöspåret i höjd med Händelö gård.
Under industrispårsafarin hamnar vi vid centralbangården på Ståthöga. Rostiga spår och omsorgsfullt nedklottrade vagnar förhöjer knappast det skönhetsmässiga värdet. Växlande lok gnisslar i bakgrunden. Krister Hagsten pekar ut övergivna och en gång regelbundet utnyttjade spår och berättar samtidigt livligt om gamla godsvagnar som nu står på järnvägsmuseum.
– Jag vet inte hur många mil av gamla spår det finns inne i Norrköping. Bara att det är många. I fortsättningen blir det en koncentration av industrispår till Malmölandet och Händelö istället. Gamla spår försvinner och nya tillkommer. Det är bara att acceptera utvecklingen, säger han.
Även Ståthögas rangerbangård kan se sina dagar räknade. År 2023 ska den nya bangården på Malmölandet vara i drift och den nuvarande ge plats åt Ostlänken. Kommunen behöver dock kunna nå Ivar i ytterligare två år. Toni Rydberg ser det hela som en positiv utveckling.
– Bullret kommer att minska inne i Norrköping när allt flyttas ut till Malmölandet. En stor del av godstrafiken sker nattetid och kan naturligtvis vara störande. Istället ska den nuvarande bangården bli parkområdet i anslutning till Inre hamnen. Alla förändringar är en konsekvens av att staden växer. Samtidigt ser vi hellre att godset transporteras med järnväg istället för med lastbil. Alla håller inte med, men kommunens ambition är att få ned lastbilstrafiken inne i Norrköping. Miljöskälen väger tungt samtidigt som ett tåg kan lasta mera än en lastbil.