i mitten på 1940-talet som den första större lekplatsen, som utrustades med en populär plaskdamm. Senare startades det även parklek vid Hultet i Kneippen, vid De Geerskolan, på Haga, Såpkullen och i Fredriksdal.Skrammelplatsen
Det bedrevs även särskild vinterparklek, från slutet av 1940-talet och framåt, där bland annat fritidsförvaltningens gubbar spolade isar och gjorde i ordning kälkbackar. En alldeles speciell lekplats var skrammelplatsen, anlagd år 1947 vid Oxtorget ovanför Norr Tull som en bygglekplats, den första i sitt slag i landet. Från början bara avsedd för pojkar i åldrarna 7-14, men efter protester fick även flickor vara med.Här var det fritt fram för fantasin och här fanns det gott om lek-rekvisita."Här finns ett stort område ute i det fria, där det finns bilar, flygmaskiner, motorer, plankor, papp och spik, målarfärg, tegel och murbruk. Och där får man göra precis vad man vill. En plats där man får spika och hamra, måla och kladda, meka med motorer och kika efter hur ett flygplan ser ut inuti", skrev en av lokaltidningarna.Albertina
Skrammelplatsen lades sedan ned 1951. Nästa stora lekpark som kom att bli otroligt populär var Vasaparken, även den med plaskdamm.När den stod färdig 1949 kom den att bli den största och en av de mest frekventerade. Det första året besöktes lekparken av cirka 35 000 barn, för att därefter stadigt dra ännu mer folk.Och det riktiga dragplåstret var den stora plaskdammen och den spännande lekutrustning som tillverkades på fritidsförvaltningens egen verkstad. Det lekredskap som kanske mest satte fart på fantasin var träskeppet Albertina, egentligen en sandlåda, utrustad med mast, roder, tackel och tåg.Ljuraparken störst
Ljuraparken var givetvis bäst. Och störst. Men visst var vi lite avundsjuka på barnen som bodde längs Wadströmsgatan och Lagergrensgatan och som hade Vasaparken som sin oas.Där hade de fantasifulla klätterdjur i trä, tillverkade på fritidskontorets verkstad av träd som hade fällts vid Himmelstalundsbadet. Och en av stans största slänggungor. Även övriga lekredskap, exempelvis träbilarna, tillverkades av fritidsförvaltningens personal.
Men Ljuraparken var ändå bäst. Parken stod fullbordad 1957, då med parklek, små lekstugor och uteduschar.Parkhuset byggdes året senare och våra vidsträckta domäner innehöll stora inbjudande gräsmattor, ett par grusplaner, en fiskdamm, en lång solmur och mängder med träddungar och buskage.Maja och Gullan
Ljuraparken var tryggheten. Här fanns kompisarna och här fanns även lektanterna Maja och sen Gullan.Och i parken kryllade det av ungar. I mitten på 1960-talet kunde Ljuraparken räkna in hela 53 000 besök av lekande barn. Rekord bland stadens alla lekplatser, trots avsaknaden av plaskdamm. Alla ungar fick i stället nöja sig med duschar.De idylliska bilderna från 1950- och 1960-talen för osökt tanken till det svenska folkhemmet. Till idyllen.Genom myndigheternas försorg kunde innerstadens barnfamiljer få en tillflyktsort med en stunds vila och avkoppling.