Efter två timmar med dubbla ansiktsmasker syns tydliga skavmärken efter maskens kant på Thérese Björks kinder.
Vi har träffat fyra under- och sjuksköterskor som jobbar på avdelning 20 på Vrinnevisjukhuset.
– Vi bara sprang för att få ordning på allt. Det kändes som att vi försökte släcka bränder, man fick hela tiden prioritera, berättar Thérese Björk.
– Covid-19 går inte att jämföra med något annat vi upplevt under alla år som vi jobbat på infektionskliniken. Det är så många patienter som är riktigt svårt sjuka.
När de första signalerna om att corona nått Sverige i slutet på februari var det annorlunda.
– Först tänkte vi att det här blir nog inte så farligt. Men i början av mars smällde det bara till, säger Maria Sahlin.
Nu väntar en sommar och kanske en höst där sjuksköterskorna och undersköterskorna fasar för att jobba iförda munskydd och visir.
– Vi undrar hur vi ska orka – även om vi fått rutin på att arbeta i skyddskläder med dubbla munskydd, visir, handskar och förkläden, säger Pernilla Lindh.
– Det är tungt att andas när man använder masken många timmar i sträck, speciellt när det är stressigt med flera dåliga patienter som kräver extra tillsyn. Ibland går jag en mil på ett arbetspass. Jag undrar hur länge vi ska orka.
Personalen berättar också att munskydden och maskerna ger trycksår.
– Vi får huvudvärk av att gå med munskydd så länge. Man dricker inte som man bör eftersom munskydden hindrar oss från att både äta och dricka, säger Maria Sahlin.
Thérese Björk, Maria Sahlin, Pia Lindström och Pernilla Lindh har arbetat på infektionsavdelningen i full skyddsutrustning under hela våren.
Ännu tyngre är att klara oron och pressen över att så många patienter är så svårt sjuka och dör.
– Det har varit jättejobbigt, som när människor kommer in till oss och verkar pigga och så blir de så sjuka att de måste till intensiven. Precis innan patienterna ska flyttas får de låna en telefon så att de kan ringa till sina nära och kära. Det kan vara det allra sista samtalet, för ingen vet om de kommer att vakna igen, säger Pia Lindström.
På grund av besöksförbudet får anhöriga inte komma in på avdelningen. Förtvivlade familjemedlemmar får stå utanför fönstret medan vårdpersonalen håller handen, tröstar och lugnar patienterna.
– Covid-19-patienter får ofta högflödesbehandling via en maskin som värmer och befuktar luften. Samtidigt tillförs syrgas, trots det har många patienter det jobbigt med andningen och upplever lufthunger, de kippar efter andan, förklarar Thérese Björk.
Att se ångesten och lidandet i så stor omfattning som vårdpersonalen gjort den här våren är inget de är vana vid.
– Vi har gråtit många gånger och får hjälp av varandra att prata av oss. Men visst gråter vi hemma också, säger Pia Lindström.
De berömmer sin chef som bland annat erbjuder dem samtalsstöd.
– Vi ser på varandra när någon behöver fångas upp för att få prata av sig. Samtidigt som jag känner mig väldigt sliten så ser jag fram emot att gå till jobbet för att vi har en så fin gemenskap, sammanhållning och kämpar tillsammans, säger Pernilla Lindh.
Pia Lindström med en syrgasmaskin, optiflow, som används vid högflödesbehandling.
Vad önskar ni nu?
– Vi önskar oss uppskattning och likt i andra regioner ersättning för det arbete vi utför under denna pandemi. Vi är besvikna på regionledningen och politikerna. Trots den arbetsbörda som varit under våren får vi ingen ersättning om vi tar extra arbetspass under sommaren. För ett par år sedan fick vi 1 500 kronor plus övertid för de passen, förra året sänktes den. I år får vi inget alls utöver den vanliga övertidsersättningen. Ändå förväntas vi ställa upp och jobba extra, men vem vill göra det denna sommar?
– Vi vill också njuta av ledighet, i år mer än någonsin.
Alla anställda inom regionen får ett presentkort på 500 kronor som kan användas att handla för i lokala butiker.
– Man gynnar hela tiden näringslivet med miljardbelopp, men inte oss som är i frontlinjen. Hade vi jobbat i industrin hade vi fått risktillägg, men vi som arbetar mitt i en pandemi får inget extra alls av arbetsgivaren, säger Pia Lindström.
Att ses som hjältar i frontlinjen i kriget mot coronaviruset räcker inte, menar vårdpersonalen, som hela våren jobbat extra, bytt skift med varandra och pusslat för att det alltid ska finnas tillräckligt med personal.
De jobbar varannan helg istället för var tredje och är beredda på schemaändringar med kort varsel, extrapass och sena besked om när de får sin semester.
– Vi vet inte hur sommaren blir när vi ska lära upp sommarvikarier. Blir det en het sommar blir det en mardröm att jobba i skyddskläderna.