Plantera växter som är säkra mot viltskador
Någon "krigsvinter" har vi inte fått ännu i år, men snö i varierande mängder och djup har redan orsakat rådjursbesök i trädgårdar nära skogs- och friluftsmarker. Det har bl a varit skador på ginst, rosenkvitten, deutzia, rosenmandel, fruktträd och rosor av olika slag.
Ibland är skadorna tillfälliga och inte så svåra, men på vissa håll tycks djuren ha vant sig att få lättåtkomlig mat hos villaägarna, så att de återkommer ofta och går ända intill husväggarna. Det blir frustrerande för trädgårdsodlare, som visserligen gärna ser de vackra besökarna, men inte vill få sina växter ständigt nerbetade. Rådjur luktar sig snabbt till delikatesserna och nyplanterade rosenmandel och ginst kan snabbt bli kalätna, även om de placerats alldeles invid entrén.
För att inte harar och rådjur ska göra alltför stora synbara skador kan det vara välbetänkt att på utsatta ställen ha ett grundsortiment med växter som de aldrig äter. Bland buskarna är det t ex berberis, korallkornell, syrenhortensia, magnolia, paradisbuske, ölandstok, fläder, snöbär, oxbär, gullregn och syren. Vresros, spirea, buddleja och olvon är också säkra, men de kan någon gång skadas av harar.
Många perenner är också säkra mot viltskador och alla i ranunkelfamiljen hör dit. De är t ex stormhatt, akleja, adonis, anemoner och sippor, kabbeleka, silverax, smörblommor och aklejruta. Andra säkra är Mose brinnande buske, daggkåpa, åbrodd, fingerborgsblomma, daglilja, sockblomma, törel, lavendel, salvia, gentiana, kungsljus och lysing. Påsk- och pingstliljor blir också alltid garanterat obetade.
Många trädgårdsägare frågar efter dessa säkra växter och i en Svärtinge-plantskola kan man därför studera en rabatt, som är komponerad med ett urval av sådana perenner som viltet skonar. Det finns visserligen blodmjöl och andra avskräckande medel, men det säkraste är, att inte plantera lockande växter och att skydda de som man ändå vill odla genom att använda nät eller annan effektiv instängning.
Vintern är krukväxternas tid och julen har alltmer blivit en riktig blomstertid. Förr hade man oftast en eller två röda Brilliant Star-tulpaner i kruka, kanske någon liljekonvaljeplanta, några hyacinter och en julstjärna eller julkaktus, men nu är blomsteraffärerna fyllda av stora mängder lockande blommor som azalea, julstjärna i olika röda, vita och gula nyanser och teckningar, brudorkidé, tazett, tulpan i krukor och buketter och praktfull amaryllis med enkla och dubbla blommor i färger från mörkrött till rosa, vitt och strimmigt.
Inköpta amaryllislökar ska planteras i mitten av november med vanlig blomjord i 15 cm vida krukor, som dränerats med lite lecakulor i botten. Halva löken ska vara ovanför jordytan och man gör en första rejäl vattning och placering i vanlig rumstemperatur. Vattna sedan först när knoppen kommit upp några cm och då endast så att jorden blir fuktig men inte våt. När egna eller köpta blomman vissnat ska fröställningen, liksom vissnad blomstjälk, avlägsnas för att bladen ska kunna samla kraft till nästa blomning. Plantan ska då stå ljust med svag näring en eller två gånger i veckan under hela sommaren. Med en ytterkruka trivs plantan utmärkt.
I början av september vattnar man sparsamt några veckor och sätter krukan torrt, så att bladen vissnar. Sedan kommer väntan på den nya knopp, som kan växa upp till julen eller oftast något senare.
Så jobbar vi med nyheter