Poker i tv är riktigt tråkigt
Att spela poker är en sak. Att seandra göra det på tv är en helt annan femma. En pålitlig insomningstablett än att räkna får närmare bestämt.
Celebrity poker showdown är amerikansk kändispoker från Las Vegas inför en entusiastisk publik som jublar när någon synar men som suckar tungt när någon lägger sig. Kändisarna visade sig den här gången bestå av den odräglige barnskådisen Macaulay Culkin (ni vet, Ensam hemma-filmerna), programledaren Rikki Lake samt en del annat löst folk vid namn Neil Flynn, Sara Gilbert och Kevin Nealon. Alla tre obekanta för mig.
Programledaren Dave Foley drog igång med ett "blanda och ge", publiken jublade och experten Phil Gordon sa, från ett bord intill, att det skulle bli ett bra parti. Lovande. De körde No limit Texas hold´em och den inledande lilla instruktionssnutten var bra för oss vars kortkännedom inte sträcker sig mycket längre än till Skitgubbe. Finsk sådan.
Ingen spännande öppning
Korten delades ut och alla la sig omedelbart utom Sara Gilbert och Kevin Nealon.
Sara Gilbert höjde med några blygsamma marker och Kevin Nealon slängde in sina kort
i en uppgiven gest.
- Sista gången jag lägger mig, sa han.
Det var ingen andlöst spännande öppning, om man säger så.
Kevin Nealon blev ändå snabbt min idol. Han körde nybörjarstilen, låtsades inte kunna spela, men drog in ett par potter. Vid ett tillfälle satt han med par i ess och höjde med 1 200. Ingen hakade på. En taktisk miss.
- Kanske höjde jag för mycket, funderade han högt.
Publiken suckar
Macaulay Culkin gjorde å andra sidan inte mycket väsen av sig alls under partiets inledande rundor. Idel läggdags efter snabba blickar på klena kort. Publiken suckade och Culkin himlade med ögonen. Mina egna ögon tyngdes samtidigt allt mer och även om jag aldrig är främmande för udda njutningar, visade sig med tiden kortspelandet allt tydligare snarare framstå som simpel köksbordssysselsättning än som dramatisk tv-show.
En höjning här, ett par bra kort där och innan någon spelat till sig hela potten, vilket var syftet, hördes dova snarkningar från soffhörnet. Det visade sig vara jag själv. Roligare än så blir uppenbarligen inte tv-sänd poker. Inte oväntat. Att se andra ha kul är inte detsamma som att själv ha det.
Jag lägger mig.
Så jobbar vi med nyheter