Iron Man-filmernas främsta tillgång har varit karaktärerna. Robert Downey Jr. som självgoda Tony Stark har balanserats av Gwyneth Paltrows mer reserverade Pepper Potts. I övrigt har de första två filmerna känts träiga. Eller kanske snarare plåtiga. Till del tre har man plockat in actionveteranen Shane Black, som skrivit filmer som Dödligt vapen och Den siste scouten. Det märks. Det vilar en diffus 80-talskänsla över Iron Man 3. Känslan finns i dialogen. Den finns i Iron Mans hämndbegär. Den finns i scener som refererar till The Terminator. I övrigt är allt sig likt i superhjälteland. Det är snygga effekter, stora explosioner och supersoldater som glöder. Det är häftigt, fånigt och roligt.
Iron Man 3 är bäst i serien hittills och först med att underhålla ända till eftertexterna.