Låter det krångligt och långsökt? Förmodligen. Nåväl, vi återkommer till det. Flygbilden är i alla händelser tagen i november 1969 och fokuserar förvisso på Idrottsparken. Men gamla sköna "Parken" har redan figurerat i serien Från ovan – då med självaste Ove Kindvall som älskvärd ciceron – och vi lägger istället fokus på de engelskinfluerade radhusen utmed Södra Promenaden. Kvarteret Bäcken i höger bildkant.
Karl-Göran och Karin Biörsmark flyttade in i sitt trevåningsradhus på Södra Promenaden 19 år 1976.
Då hade Karin Biörsmark redan sedan länge bestämt sig för att en gång i tiden bo just där.
– Jag bodde i Linköping när jag var ung, berättar hon. Min pappa var väldigt fotbollsintresserad och vi brukade åka till Idrottsparken för att titta på IFK. När vi gick tillbaka till spårvagnen passerade vi radhusen och jag tyckte att de var väldigt fina. Där vill jag bo, tänkte jag. När jag blev vuxen och fick en tjänst i Norrköping var jag övertygad om att vi skulle flytta in i ett av dem en vacker dag. Även om vi började i en liten hyreslägenhet.
En dylik inflyttning visade sig dock vara lättare sagd än gjort.
Den engelska radhusen har alltid varit attraktiva och var inte ens i mitten av 1970-talet ute på marknaden särskilt ofta.
Chansen kom när dottern Anna, som 11-åring, uppträdde med ett stycke Abba-låtar i playbackform tillsammans med några kompisar på Strömsholmen. NT var på plats och bevakade evenemanget.
– Jag läste naturligtvis om dem i tidningen och fortsatte att bläddra, säger Karin Biörsmark. Bland fastighetsannonserna fanns det här radhuset. En ren tillfällighet att jag såg annonsen. Jag som aldrig brukade läsa annonserna. Hade jag inte läst om Anna och hennes kompisar hade jag missat den.
1976 flyttade familjen Biörsmark in.
Det kan möjligen beskrivas som att komma hem.
– Vi har alltid varit något av Englandsfreak, säger Karl-Göran Biörsmark. Vi har både studerat och jobbat där. Den här typen av radhuslängor är ju oerhört vanliga där. Sommaren 1975 bytte vi dessutom bostad med en familj från Ilkley i Yorkshire under en period och fick liksom öva på att bo i engelska radhus. Vi har trivts väldigt bra här under alla år. Både med läget och med huset som sådant.
– Just vårt radhus var ursprungligen byggt för tre familjer. En på varje våningsplan. Med tiden har det anpassats för en familj med kök och matsal på bottenvåningen, arbetsrum på mellanplanet och sovrum högst upp.
De engelska arbetarlängorna – välkända i Sverige genom ändlösa tv-serier – har mycket riktigt inspirerat radhusen mitt emot Nya Parken. Längan är ett av de tidigaste exemplen på radhus i Sverige, även om bland annat Enskede trädgårdsstad, uppförd 1909, kom före. Hela radhusidén lanserades med England som förebild och var, här liksom där, tänkt som arbetarebostäder i första hand.
Men det som var en självklarhet i England, liksom i Danmark och Tyskland, hade svårt att få fäste i Sverige till en början. Hela idén möttes till och med av motstånd från svenska arbetare, som inte gärna påmindes om likheten med de gamla illa omtyckta statarlängorna. Svenska arbetarbostäder var dessutom av tradition klart mindre än de fyra rum och kök som var standard hos den engelska motsvarigheten. Att bygga så små radhus, alltså enligt svenska arbetarmått, var ekonomiskt omöjligt och inte heller blev tomterna tillräckligt stora för att den önskvärda och självförsörjande trädgårdsodlingen skulle få plats.
Istället blev det den högre medelklassen som flyttade in i de svenska radhusen när boomen kom på 1920-talet.
– Varje enskilt hus i vår länga är uppfört var för sig, säger Karl-Göran Biörsmark. Inget hus är heller det andra likt. Alla har de sin egen personlighet. Vårt hus påminner mest om det längst ut i riktning ned mot centrum.
Radhusen i kvarteret Bäcken ritades av arkitekt Knut S Pihlström, född 1875 i Linköping. Han öppnade sitt eget arkitektkontor på Drottninggatan 25 i Norrköping 1903 där han var verksam fram till flytten till Stockholm 1928. Hans ritningar för kvarteret Bäcken godkändes av byggnadsnämnden i Norrköping den 14 maj 1915 och de engelska radhusen uppfördes under åren 1915–1923, då gatuadressen varierade mellan Västra och Sydvästra Promenaden.
Södra Promenaden fick inte sitt namn förrän hösten 1958.
Det är dock en helt annan historia.