"Präst är man vigd till för livet"
Som liten hände det att han tog på sig mors förkläde, på ryggen, klättrade upp på en stol och predikade, kyrkoherde emeritus Hans Eric Comét.Efter pensioneringen hann han med en och en halv månads ledighet, sedan har det rullat på.
Prästgården i Ringarum byttes i samband med pensioneringen ut mot en villa i Gusum, där Hans Eric Comét flyttade in tillsammans med hustrun Ulla.
Efter att man passerat Vargbron ligger villan i sluttningen ner mot ån, som stilla flyter förbi.
Ännu har inte löven på träden slagit ut, husen på andra sidan ån syns fortfarande , men snart kommer den lummiga grönskan att bilda fond för utsikten från vardagsrumsfönstret.
Enligt prästbetyget är det 75 år han fyller, men han verkar onekligen yngre.
-Jag tänker inte så mycket på åldern. Men hade jag gått i pension i normal ålder och satt mig ner, hade jag nog känt mig äldre, säger Hans Eric Comét.
Hustru Ulla tillägger att fredagskvällarnas bastubad, som det knappast finns något som kan konkurrera med, säkert också det bidrar till den goda vigören.
<p><b><font size="2">En riktig Malmöpåg</font></b>
-Jag är född och uppvuxen i Malmö och är en riktig Malmöpåg, säger Hans Eric Comét på sin omisskännliga dialekt.
Han hade en morbror som var präst och i skolan fanns en lärare som var engagerad i EFS och så gott som hela klassen gick i deras söndagsskola. Så även Hans Eric.
-Först tog jag realexamen, men eftersom jag var trött på skolan, läste jag en kurs på Hermods kontorslinje per korrespondens och jobbade sedan en tid som kontorist i en klädaffär, berättar han.
<p><b><font size="2">Spotta i nävarna</font></b>
Fast när han såg sina forna klasskamrater dra fram på gatorna som färdiga studenter kändes det i hjärtat. Det var inget annat än att spotta i nävarna och ta nya tag.
Därför studerade han vidare på "Spyken", Lunds privata läroverk. Militärtjänsten påbörjades på flyget i Uppsala, men efter en tid ordnade han så att han kom närmare hemmet. Då blev det I 7 i Ystad.
-Sen började jag studera teologi i Lund men hade avbrott i studierna och jobbade mellan varven. Både på kontor och en vårdskola för, som det hette på den tiden, varnartiga pojkar.
Förståelsen för dagens ungdomar som kan bli skoltrötta saknas därför inte. Engagemanget i EFS fanns kvar och det var också där han träffade sin blivande fru.
De gifte sig den 16 januari 1954 och flyttade in i
en lägenhet i Malmö.
25 kvadratmeter var ytan, något mindre alltså än de prästgårdar som framöver kom att bli prästparets bostäder. Men dit var det fortfarande en bit.
- Jag fullföljde inte teologi-studierna utan började jobba som församlingsassistent i Nora.
<p><b><font size="2">Dygnet runt jobb</font></b>
- Då blev det nästan dygnetruntjobb en tid, eftersom jag samtidigt undervisade på en skola och vikarierade som kyrkvaktmästare.
Så småningom fullföljdes studierna och det var dags för prästvigning i Västerås.
Noratrakten hade uppenbarligen fått en plats i hans hjärta, för den första prästtjänsten, var som kyrkoadjunkt i Järnboås.
Den första komministertjänsten var på Sveriges största sydliga ö, Sturkö, i den blekingska skärgården. En ö som senare blev riks- för att inte säga världsbekant, sedan den ryska ubåten U 137 gått på grund i fjärden utanför. Sedan gick flyttlasset än en gång till staden med marknaden dit de tre gummorna begav sig, nämligen Nora. Där var Hans Eric Comét komminister fram till 1978.
-Sedan installerades jag i Ringarum, den 13 oktober 1978, precis 15 år efter prästvigningen.
Där var han kyrkoherde fram till och med den 31 maj 1993 då han gick i pension. Men om pensioneringen för många innebär att sätta sig ner och ta det lugnt, så blev det snarast tvärtom för Hans Eric Comét.
-Präst är ju någonting man är vigd till för hela livet, konstaterar han.
Efter en och en halv månads ledighet blev det först ett vikariat på den tidigare tjänsten i Ringarum. Och sedan har det rullat på.
<p><b><font size="2">Efterfrågad som präst</font></b>
En sommar trodde han att det skulle bli ledigt en tid, men då kom en förfrågan från Kullerstad församling i Skärblacka.
-Fast det är först som pensionär jag blivit efterfrågad som präst. Tidigare sökte jag tjänsterna. Nu ringer man och frågar mig, säger han med ett leende.
Vad är då det bästa med att vara präst?
-På ett sätt är det ett väldigt fritt arbete. Man får träffa många människor och föra ut evangeliet. Ibland får man också känna att man är till nytta för någon människa och för Guds rike.
Någon stor fest kommer han inte att ställa till med i samband med högtidsdagen, men han tänker vara hemma och är det några gratulanter som kommer blir de inte utkörda.
Så jobbar vi med nyheter