Proffs på att underhålla från en scen
"Melody Club har ett självförtroende och en karaktär i sångaren Kristofer Östergren som gör att de kommer undan med en del mindre bra material live", skriver NT:s recensent om fredagens spelning.
Även om Emmons musik känns som ett uttjatat kapitel i den svenska popmusiken, kan jag inte låta bli att tänka att om det funnits en särskild idoltävling för svenska 80-tals retro electropopartister hade antagligen Emma Nylén varit tävlingens drottning. Ensam på scenen utstrålar hon en energi och självsäkerhet som får den präktigaste av aerobicsinstruktörer att verka hämmad och blyg. Kanske tar hon rollen som uppvärmare lite väl hårt när hon tjatar om mer rörelse på dansgolvet och försöker få fram människor till scenen. Det blir som ett riktigt work-outpass. Hennes framträdande i övrigt präglas av medryckande discodansanta låtar och ett ständigt, charmigt leende.
Huvudakten Melody Club får lokalen att kännas liten, jag förvånas över hur stora de faktiskt är just nu. Publiken är med i texterna på de flesta av låtarna, från klassiska Palace Station till nya Fever Fever och allt där i mellan. Melody Club har ett självförtroende och en karaktär i sångaren Kristofer Östergren som gör att de kommer undan med en del mindre bra material live. Behållningen är hela tiden en svettigt charmerande Kristofer och bandets klassiska hits. Det märks att Melody Club varit med ett tag nu, de är proffs på att underhålla från en scen.
Deras första skiva präglades av 80-talssynt, nästa var något rockigare och nya albumet Scream bjuder absolut inte på några överraskningar. En fråga hänger i luften efter att de lämnat scenen; när kommer Melody Club göra en The Ark och ställa upp i Melodifestivalen?
MELODY CLUB OCH EMMON
Klubb Mogwai, Hugo, fredag
Publik: 370
Klubb Mogwai, Hugo, fredag
Publik: 370
Så jobbar vi med nyheter