Den som har funderat på om de många åren i regeringen har tröttat ut Fredrik Reinfeldt blev motbevisade i lördags. Det var en pigg och alert Fredrik Reinfeldt som mötte upp sin trogna partiskara i ett regnigt Gustavsberg. Trots den illavarslande situation som opinionsmätningarna vittnar om var det ett tal med både humor och framtidstro.
Förutom några inledande ord om den allvarliga situationen i Egypten kom det mesta av talet att handla om ekonomi, skattepolitik mer bestämt.
Frågan om sänkt skatt för pensionärerna (1,15 miljarder kronor) och en höjd brytpunkt för den statliga inkomstskatten (3 miljarder kronor) lyftes. Föga förvånande kom dock fokus att hamna på det femte jobbskatteavdraget (12 miljarder kronor).
Regeringen har, inte minst med europeiska mått mätt, skött Sveriges finanser på ett tillfredsställande sätt och sedan 2010 genomfört utgiftsökningar på hela 40 miljarder i välfärdssektorn. Trots att dessa investeringar har genomförts finns det alltså fortfarande möjlighet att genomföra ytterligare en skattesänkning. Det är vid sådana tillfällen skattesänkningar ska göras.
Att de moderata partikamraterna kände sig nöjda efter talet, som var en kickstart av valrörelsen, är svårt att betvivla. Men enligt statsministern var det inte nödvändigtvis i huvudsak till partikamraterna på plats som han riktade sig, inte heller till de allra rikaste i samhället. Utan till de som inte har en särskilt stor lön.
Att ett femte jobbskatteavdrag både är befogat och kommer att vara till stor nytta för många människor råder det ingen tvekan om. Reinfeldt tog det kanske väl pedagogiska exemplet med ett sjukhus: en sjuksköterska kommer till exempel att få ut drygt två tusen kronor mer i månaden om ett femte jobbskatteavdrag blir verklighet. Det är mycket pengar och det går inte att underskatta vikten av att få behålla mer av sin lön. Men endast ännu ett jobbskatteavdrag räcker inte för att vinna en tredje valrörelse.
Reinfeldt har flera stora och svåra utmaningar framför sig. Dels har han två allianspartier som i var och varannan mätning hänger och dinglar under fyra procentsspärren. Det är en situation som måste se annorlunda ut på valdagen, annars spelar det ingen roll hur bra valrörelse Moderaterna gör. Dels växer Sverigedemokraterna så det knakar och har under flera opinionsmätningar haft tvåsiffrigt väljarstöd. Om stödet fortsätter att öka kan SD komma att ställa till det rejält för framtida regeringar - vare sig de är blå eller röda.
Reinfeldt och Alliansen har dock en fördel: det finns fortfarande ingen verklig opposition. Det här var naturligtvis något Reinfeldt tog chansen att raljera över i sitt tal – och det var befogat. Det är nog många väljare som inser att om alternativet till en samspelt regering, som har arbetat ihop i åtta års tid, är en splittrad opposition utan regeringsalternativ, är det tydligt vilka partier som har beslutat sig för att axla ansvaret för nästa mandatperiod.