Rektorn som inte slutat lära ut
Engagerad är det ord som bäst beskriver Karl-Herman Tapper, före detta lärare och rektor vid Marieborgs Folkhögskola. Under många år har han haft ett brinnande engagemang för sina elever.
Foto: Fotograf saknas!
Det var 1948 som Karl-Herman började som lärare i Norrköping. Främst undervisade han i litteratur och engelska, men han var också med och startade skolans teaterlinje. Mellan 1962 och 1978 hade han även rollen som rektor. Sen återkom han som lärare, från 1981 fram till sin pensionering 1989.
- Du anar inte hur privilegierad jag känner mig. Jag har fått träffa många spännande människor under mina 41 år på skolan. Fast, jag måste erkänna att de administrativa sysslorna som ingick i rektorsrollen inte var de roligaste.
Förutom sitt arbete på Marieborgs Folkhögskola var han även med och startade Marieborgs Dagfolkhögskola (även kallad Fröbel) - en skola, som enligt Karl-Herman, fyllde ett stort behov.
Aktiv nykterist
- Kurserna var anpassade efter eleverna, det har även visat sig att utbildningen kan anpassa till olika grupper, till exempel invandrare. När skolan började fick vi bra respons från äldre hemmafruar som längtade efter denna skolform.
Karl-Herman Tapper växte upp i Uppsala. Redan i tidig ålder väcktes intresset för kultur, litteratur och folkbildning.
- Min far, som var aktiv inom nykterhetsrörelsen, tyckte mycket om litteratur och läste gärna dikter både i hemmet och på fackföreningsmöten. Jag inspirerades verkligen av hans genuina engagemang.
Själv började unge herr Tapper studera nordiska språk och litteraturhistoria vid universitetet i Uppsala. (Han har en filosofie licentiatexamen i litteratur.) Dessutom engagerade han sig i nykterhetsrörelsen SSUH, Sveriges Studerande Ungdomars Helnykterhetsförbund.
- Folkbildning har alltid intresserat mig. Inom SSUH arbetade jag som riksinstruktör och föreläste på skolor runt om i Sverige - ett arbete som var oerhört tacksamt, eftersom vi togs så väl emot bland eleverna. Senare har jag hållit föreläsningar och kurser om alkoholfrågor, bland annat på Norrköpings Nykterhetsförbund.
Under vår pratstund tummar han då och då på en bok med titeln Musiken, människan och samhället.
- Musiken och kulturpolitiken har betytt mycket för mig genom åren, säger han och håller boken hårt i sin hand. Jag spelar inget instrument, men jag lyssnar gärna på klassisk musik, helst Beethoven.
Arbetar internationellt
Till saken hör att man även kan vända på orden, nämligen att Karl-Herman Tapper har betytt mycket för musiken och kulturpolitiken. Påståendet hör samman med hans arbete som musikutredare. Boken som han håller i är en statlig utredning av den högre musikutbildningen.
- Först var jag med och reformerade den högre musikutbildningen och sedan den regionala musikplaneringen. Detta arbete gjorde jag naturligtvis inte själv, utan samarbetade med många duktiga personer. Jag var tjänstledig under sju år från Marieborg för att enbart arbeta med musiken. Ett tag blev man lite av en kändis inom svenskt musikliv, säger han och skrattar.
När Karl-Herman gick i pension från Marieborgs Folkhögskola 1989 ville han gärna öka sitt internationella engagemang. Främst var det arbetet med svenska UNESCO-rådet som fick mer av hans tid. UNESCO är FN:s organisation för utbildning, vetenskap och kultur.
- De folkbildningskampanjer som vi arbetade med i bland annat södra Afrika och Brasilien, kändes viktiga för mig. Att verka för att alla jordens människor ges möjlighet att lära sig skriva och läsa är en oerhört viktig demokratiseringsfråga.
Trots att Karl-Herman för länge sedan gått i pension kan han inte riktigt släppa sitt intresse för undervisning. Varannan vecka leder han en studiecirkel i litteratur vid NBV. Dessutom leder han en annan litteraturcirkel, för synskadade.
Neddragningar oroar
- Just nu diskuterar vi min favoritförfattare Harry Martinson. Jag antar att jag fortsätter med studiecirklar så länge de vill ha mig kvar. Att undervisa har varit en stor del av mitt liv, så det är lite svårt att släppa taget, säger han vemodigt.
Födelsedagen kommer Karl-Herman att fira tillsammans med sin Inga-Britt, som varit hans fru sedan 1949, deras barn samt några goda vänner.
Innan vi avslutar pratstunden kommer vi åter in på ämnena musik och kultur.
- Jag hoppas att jag inte låter tjatig, men jag brinner verkligen för dessa områden.
Det som oroar honom just nu är neddragningarna inom till exempel musikskolan och biblioteksverksamheten.
- Detta är allvarlig, ja, rentav katastrofalt. Vi får inte ta ifrån våra barn glädjen de kan uppleva genom musiken och kulturen, säger Karl-Herman.
Så jobbar vi med nyheter