På Silverdansens skola är all personal utbildad i att se tecken på hedersförtryck.
När det ringer in i skolan och barnen sätter sig ned vid sina bänkar står en bänk tom. Flickan som skulle ha suttit där kom inte när klockan ringde in klockan 08:10. Ingen svarar i telefonen när skolan ringer hem. Hon är borta. Hemskickad till det gamla landet.
– Det här händer och det är inte acceptabelt. Vi i skolan är här för barnen och inte för vårdnadshavarna. Det handlar om att bryta en hederskultur som finns här och nu, säger Pernilla Dahlgren, rektor på Silverdansens skola.
Pernilla Dahlgren är rektor på Silverdansens skola F-3. Hon talar sig varm för att våga ställa obekväma frågor till vårdnadshavarna. "Vårt fokus är barnens bästa", säger hon.
Silverdansens skola har ungefär 270 elever. Hur många som har det kämpigt med att tillgodose kulturella krav hemifrån och samtidigt klara sin skolgång är kanske inte intressant, resonerar Pernilla Dahlgren.
– Men bara att det finns och att vi törs prata om det är en förutsättning för att mönstren ska kunna brytas. Här går elever från förskoleklass upp till tredje klass och förutsättningarna att nå fram är bäst när barnen är små. Att vi kan ställa frågor. Som om varför en manlig släkting eller en äldre bror ska hämta flickan efter skolan, säger hon.
Sanna Färnlöf är kurator på Silverdansens skola.
Sanna Färnlöf är kurator på skolan. Hon är också den som leder en samtalsgrupp om vardagliga och allvarliga ämnen med flickorna på skolan.
– Det måste finnas utrymme för både pojkar och flickor att ställa frågor och berätta om sina erfarenheter. Jag finns där när en flicka i andra klass berättar att hennes familj har bestämt vem hon ska gifta sig med. Pojkar har samma samtalsmöjligheter. Vi måste berätta att du får bli kär i vem du vill i Sverige och sen tar vi det vidare till vårdnadshavarna. Vi har jobbat med att det ska vara öppet att berätta hur man har det. Det ska vara naturligt, säger hon.
"Det händer att barn inte kommer tillbaka efter lov. Men vi fortsätter att ställa frågor till vårdnadshavarna", säger rektorn på Silverdansens skola.
På Silverdansens skola är alla i personalen utbildade i att se tecken på hedersförtryck. Det gäller alltifrån vaktmästare till pedagoger till elevcoacherna som är de som finns runt barnen hela dagarna.
– Är det så att någon inte kommer till skolan ringer elevcoacherna upp och frågar varför. Får vi inget svar i telefon går vi hem till eleven och ringer på dörren. Vi ger oss inte förrän vi får svar. Vi är jobbiga, säger Pernilla Dahlgren.
Pernilla Dahlgren är rektor på Silverdansen. "Alla deltar på idrotten oavsett vad vårdnadshavaren tycker", säger hon.
Pernilla Dahlgren tar inte ord som "flathet" i sin mun och hon vill inte gärna kritisera hur andra gör för att motverka strukturer som leder till hedersförtryck. Men hon är samtidigt tydlig med vad hon anser att det krävs för att ingen av hennes 270 elever ska känna sig osedd.
– Det är ingen vårdnadshavare som blivit arg på mig för att jag frågar hur det är med barnet. Ingen blir upprörd för att vi vill barnets bästa. De vet att vi aldrig kommer lämna ett barn i sticket. Nyligen kom tre flickor tillbaka efter att ha varit borta i flera år, medans familjens pojkar var kvar här och fick gå i skolan. Vi ringde, tjatade, var jobbiga och till slut var flickorna tillbaka. Det skulle vara lätt att bara låta allt vara. Att låta någon annan hantera det här. Men det kommer inte ske, säger hon.
Silverdansen har ungefär 270 elever. Många med föräldrar av annat etniskt ursprung än svenskt.
Hon tycker egentligen inte att det finns någon fråga som är tabu att ta upp med vårdnadshavaren. Hon återkommer till vems bästa det handlar om.
– Vi kan inte ta hänsyn till att en vuxen blir upprörd för att vi frågar. Undrar vi om ett barn blivit könsstympat så frågar vi. Ibland säger vårdnadshavaren "ja" och då berättar vi att det är förbjudet i Sverige och att man kan få fängelse för det, säger Pernilla Dahlgren.
Varför ställer inte alla skolor jobbiga frågor till vårdnadshavare?
– Jag vet inte. Men för oss är fokuset barnens bästa och då måste vi fråga obekväma frågor ibland, säger hon.
Hur tror ni att pandemin påverkar barn som lever under hedersförtryck?
– För oss har det varit viktigt att ha öppet och att barnen kan vara här. Risken är stor att barn som lever med hedersförtryck blir ännu mer isolerade. Våra dörrar står också öppna för vårdnadshavarna. Är man rädd eller orolig så finns vi här. Men det har varit ett tufft år, säger hon.
"Det händer att föräldrar berättar att barnet är könsstympat. Då berättar vi att det är förbjudet i Sverige", säger rektorn på Silverdansens skola, Pernilla Dahlgren.
Kan ni ge några exempel på tecken på att någon lever under hedersförtryck?
– När någon söker ledigt för barnet de sista månaderna på terminen för att resa till forna hemlandet. Jag säger alltid nej om det är mer än tio dagar, säger Pernilla Dahlgren.
– När flickor måste gå hem i sällskap med en vuxen släkting eller en äldre bror. Det här är också hedersförtryck mot pojkarna ska vi komma ihåg. De kanske inte alls vill följa sin syster hem, säger Sanna Färnlöf.