René vill lämna sina spår på jorden
- När jag var liten skulle jag bli fotbollsproffs, skådespelare, popstjärna och arkeolog. Nu är det verkligheten som gäller.
René Pavez Flores. Foto: Matz Glimhed
Foto: Fotograf saknas!
- Inte för att jag måste göra det, bara om jag träffar någon som jag vill leva med, tillägger han.
Starka drivkrafter
René föddes i Valaparaiso i Chile men lämnade landet tillsammans med sina föräldrar när han var elva månader. Arvet från Chile bär han med sig. Att vara stämplad som "utländsk" är inget han lider av. Tvärtom tycker han att det är kul.
Det ger honom andra infallsvinklar och det motiverar honom att anstränga sig.
René har alltid velat motbevisa den statistik som säger att det går dåligt för invandrarkillar. En annan drivkraft är den tacksamhet han känner gentemot sina föräldrar, som gjorde stora uppoffringar när de flydde från Chile för att René och hans bror inte skulle behöva växa upp i en diktatur.
- Jag har alltid sökt mig till det som har mest pondus. När jag skulle välja till gymnasiet kollade jag vad som var svårast att komma in på. Sedan sökte jag det, säger René som sökte och kom in på det engelskspråkiga naturvetenskapliga programmet på Ebersteinska.
Det är skillnad på hur man ser på ålder i Chile och i Sverige.
- Här är de äldre självständiga. De är ute och cyklar. Mina föräldrar förundras över det. De gamla i Chile rör sig mest nära hemmet och pratar med familjen och grannarna. De har inte kolonilotter sju kilometer hemifrån.
Renés erfarenhet är att chilenare tycker om både storslagna födelsedagskalas och skämt som har med åldern att göra. Han berättar om sin pappas 50-årskalas.
När pappan höll tal stoppade han ner handen i fickan och plockade upp en hel radda med mediciner som man behöver som 50-åring: piller mot för hög kolesterol och för högt blodtryck - och inte att förglömma - viagran. René skrattar åt minnet.
- De skämtar om att de blir äldre och tjockare. Man blir gammal och får barnbarn och det är jättekul. Man får lära sina barn om livets gåtor. Jag tror inte att de tycker att det är jobbigt att bli äldre, säger han.
Själv har René stort utbyte av samtalen med sin pappa.
- Vi lever i olika världar. Han har ju upplevt månlandningen, Beatles, Elvis, hippieperioden, diktaturen i Chile.
Värnar om tolerans
Renés pappa är 52 år och ur Renés synvinkel är det gammalt. Till och med 30 är gammalt.
- Men det är det ju inte egentligen, funderar han.
Själv vill han helst skaffa barn innan han blir 30, så att han fortfarande är full av ork när barnen växer upp. Att bilda familj är ett av hans livsmål.
- Barn är det enda genetiska arvet man lämnar efter sig. Jag vill lämna mina fotspår på jorden. Annars finns det inget kvar när man dör, säger han och tillägger efter en tankepaus att det kan se olika ut för olika människor. Tolerans är något han värnar om.
- För mig är det viktigt med barn, men en del kanske nöjer sig med att hoppa fallskärm.
Det andra av hans båda livsmål är en framgångsrik karriär.
- Sedan är jag ganska nöjd, tror jag.
Ett liv med en massa erfarenheter, både bra och dåliga men mest bra. Det är Renés definition av ett bra liv. Han drar en parallell till den chilenske författaren Pablo Neruda, vars självbiografi bär titeln "Jag bekänner att jag levat".
Den mest långlivade av Renés pojkdrömmar är fotbollen, även om planerna på en proffskarriär är skrinlagda.
Han har spelat i både Hageby och Sleipner och varit med i Junior Östgöta Elit. Men när han blev för gammal för juniorfotbollen och var tvungen att gå över till seniorlaget la han av.
Lagkänslan genuin
- Det är mer glädje i pojkfotbollen. Där är varje match jätteviktig, säger han och berättar om den genuina lagkänslan och jublet när någon gör mål.
Nu tränar han inte längre i någon klubb, men han går gärna till fotbollsplanen ibland och ser om han hittar några att spela en spontan match med.
Måste välja väg
Tankarna på att bli skådespelare, popsstjärna och arkeolog övergav han för länge sedan. Han var bara åtta år när han insåg att han hade tagit sig vatten över huvudet.
Han tog upp saken med sin far: "Pappa, jag tror att jag måste välja ett av de där jobben. Jag tror inte att jag hinner med alla."
- Pappa sa att det var bra att jag hade blivit så klok, säger René och ler.
Så jobbar vi med nyheter