- Det ser mörkt ut. Dykarna har kommit upp och de har åkt med båten fram och tillbaka utan att hitta något. Vattnet är becksvart och det börjar blåsa upp så vi avrundar nu, sade Anki Dahlberg, sekreterare i Missing People, vid tretiden på tisdagseftermiddagen.
Dykarna hade då också sökt av strandkanten utan att göra några fynd, vilket förstås inte behöver tolkas negativt. Nu finns hoppet kvar om att Magnus Persson, som varit försvunnen sedan i fredags, ska återfinnas vid liv.
Mentalt förberedd
Dykarna behövde inte heller uppleva det värsta scenariot.
- Det är spännande, men jag tog mig en funderare innan jag ställde upp. Det gäller att ställa in sig på det värsta så att man är beredd, sade dykaren Richard Råhlin, Sportdykarklubben Baltic, innan han tillsammans med fyra andra frivilliga dykare gick ut i vattnet och började söka av botten.
De började med att gå rakt ut i vattnet strax till höger om bryggan ungefär 70 meter ut i vattnet och placerade sig i formen av en kratta.
Sedan började de leta. Det var ingen slump att de sökte just där, tidigare hade en id-hund markerat rakt ut i vattnet.
Patrik Trygg blev inkallad som dykledare i sista minuten eftersom Missing People’s dykledare blivit sjuk.
- Man vill ju dra sitt strå till stacken och göra det man kan, sade han.
Goda förutsättningar
Han kunde snabbt konstatera att förutsättningarna för ett eftersök var ganska goda, eftersom Ensjön är grund och att det är ganska varmt i vattnet. Däremot är det mycket dålig sikt, varför dykarna var tvungna att hela tiden ha kroppskontakt.
- De får krypa och känna sig fram på botten, sade han.
Bland de frivilliga fanns de två dykarveteranerna Sven Mars och Jan Svensson och en båt med sonar, som med ett slags ekolod kan identifiera föremål och annat på en sjöbotten.
När de två ljudsignalerna hittar ett större föremål, eller en kropp, kan den exakta GPS-positionen bestämmas.
- Sedan markeras platsen med en boj och dykare kan gå ner. Det är det mest effektiva sättet att leta i så här grumligt vatten, sade Sven Mars.