Risken att skära sig var stor
Brandkåren i Norrköping var först i Sverige med att utbilda röjdykare och Stig Skullman och hans kollegor var ute på sin slutövning vid Djurö kvarn när larmet om haveriet i Glottern kom.
- Det var rena kaoset där upp när vi först anlände, minns Stig Skullman i dag, 50 år senare.
- Det var ett oerhört stort pådrag från militärens sida och ganska snart fick de ut flottar i sörjan så att vi kunde börja dyka där planen hade slagit ned. Jag minns att dimman låg tät och att det var som en skräckstämning på platsen. När vi väl kom ner i vattnet var det alldeles fullt med vrakdelar på botten.
- Det var riktigt otäckt också för delarna var fruktansvärt skarpa och risken att skära sig var stor.
Dök i fyra dagar
I fyra dagar höll Stig Skullman och hans fem kollegor från brandkåren på att dyka på olycksplatsen innan flottan tog över.
- Vi plockade upp så mycket delar vi någonsin kom åt, berättar han. Motorerna blev kvar på botten men delar av vingarna och flygplanskropparna lyckades vi bärga. Det var ju mitt första uppdrag som nybliven dykare och mitt uppe i allt kändes det lite spännande. I början flöt det en hel del bränsle vid haveriplatsen, men när det hade skingrats var sikten god. Glottern är ju en fin sjö på så sätt. Det är klar sikt även nere på flera meters djup.
Startade trafikskola
Stig Skullman, i dag 77 år gammal, lämnade brandkåren 1966 och startade istället Haga Trafikskola. Sitt första uppdrag som dykare glömmer han dock aldrig. "Direkt in i hetluften", är hans passande beskrivning av händelsen så här 50 år efteråt.
Så jobbar vi med nyheter