Förra veckan var det 120 år sedan den ryske poeten Vladimir Majakovskij föddes. Jubileet uppmärksammades i Moskva. Skådespelare läste dikter och man spelade en scen från operan Seger över solen som Majakovskij skrivit librettot till. På Novodevitjijkyrkogården lade folk ner blommor på den store futuristens grav.
I all denna uppståndelse kan man undra om Majakovskij själv uppskattat en tårta till sin födelsedag. Anledningen till frågan är att jag för en tid sedan besökte en utställningen som handlade om sötsaker i sovjetisk konst.
Uppenbarligen har kaffebröd vållat en hel del besvär för Sovjetregimen, för trots allt: Vad är mer borgerligt än kakor?
Att äta sötsaker handlar om att njuta i stunden, något den som bygger en ny värld varken vill eller har tid med. Först under Chrusjtjov förlikar regimen sig något med njutningen och i det sena Sovjetunionen finns affischer som ser ut som västerländsk reklam och lockar med choklad och gottis.
Exakt hur Majakovskij ställde sig sötsaker är oklart, men omkring 1923 gjorde han, tillsammans med den konstruktivistiska konstnären Aleksandr Rodtjenko, omslag till olika kakpaket.
Att låta landets främste poet, tillsammans med dess främste konstnär, göra kakförpackningar kan förstås som att den tidiga sovjetiska regimen hade ett seriöst intresse för sötsaker. Kanske är det också något för Göteborgskex att ta efter?
Samtidigt kan man ifrågasätt hur viktiga själva kakorna var. Kakmärket heter Röd aviatör och Rodtjenko har ritat ett flygplan. Majakovskijs dikt, som finns på paketet, handlar om fiender och flyg.
De både konstnärerna verkar helt enkelt ha annat än kaffebröd i tankarna.