Säg Norrköping och många tänker gissningsvis på rådhuset, IFK och spårvagnarna. Den gula faran förknippas starkt med vår stad.
Men rent trafikmässigt är den faktiskt ingen hit. Tvärtom – den bidrar till att Norrköping går mot trenden när det gäller resandet med kollektivtrafiken.
– Resandet i Norrköpings tätort stagnerade år 2008. Under 2016 minskade den för första gången, säger Mattias Näsström, trafikoperativ chef på Östgötatrafiken.
Medan till exempel resandet i Linköpings och Motalas tätorttrafik ökar, minskar den i Norrköping med 0,8 procent jämfört med året innan – från 7,9 till 7,8 miljoner antal resor.
Enligt Näsström finns det flera anledningar till att det blivit färre resor med kollektivtrafiken, spårvagnen är den gemensamma nämnaren.
– Det var ju stora spårarbeten på Trozelligatan. Ersättningsbussar är inte lika bra, de är dessutom svårare för oss att föra statistik över, säger Näsström.
Spårvagnen underlättar även för de som inte vill betala för sina resor.
– Fuskåkandet är större i Norrköping än Linköping, fem procent mot två procent. Och det är lättare att fuska på spårvagnarna, säger Näsström.
Rent utvecklingsmässigt finns det också svårigheter för spårvagnen.
– Spårvagnen är begränsad. Det finns bara ett visst antal spår och ett antal spårvagnar.
Så Östgötatrafiken skulle helst vilja skrota spårvagnarna?
– Nej, det vill vi inte. Vi jobbar på hur vi ska kunna utveckla spårvagnen i framtidens åkande. Vi hoppas till exempel mycket på Ljuralänken, säger Mattias Näsström.