Viktoria Holmqvist står tillsammans med Maria Neijman i värmen i färgeriet och rör i karen där yllet först betas och sedan färgas.
– Det här är inga rekonstruerade grejer, utan det är äkta, säger Maria som till vardags är länshemslöjdkonsulent i Stockholm.
Viktoria är indentent på textilmuseet i Borås.
Efter 50 års dvala används färgeriet igen. I helgen har människor från olika delar av landet samlats här. De arbetar alla med historisk textil på något sätt och de träffas för att färga som på 1800-talet, diskutera och lära av varandra. Samtidigt får Norrköpingsbor och turister möjlighet att både titta på och få veta mera om färgning.
Anders Lindkvist är intendent och museipedagog på Stadsmuseet dit färgerimuseet hör.
– Nu förvaltar vi det här kulturarvet som det var tänkt från början – så att vi inte skulle glömma bort den hantverksmässiga färgningen, säger han och berättar att det till exempel finns orginalpigment av gul bresilja kvar från 1800-talet. Den ska användas för provfärgning under historiefärgarnas helg.
Bresilja är kärnved från ett sydamerikanskt trädslag, som faktiskt gav landet Brasilen sitt namn vilket visar något om hur viktigt färgämnet har varit, förklarar han.
Det är inte bara färgning som görs som på 1800-talet. Deltagarnas hela helg går i 1800-talets tecken med passande kläder och egenfyllda halmmadrasser att sova på i stora huset på Färgargården. På vedspisen i husets kök lagas sådant som sill och soppa på gröna ärtor.