Så minns han tiden i Lerhavet
- Dom där stora björkarna planterade mina föräldrar, säger Vendel Jonsson och pekar mot två kraftiga träd vid entrén till Östersjövarvet på Blixholmsvägen.
Det var inte bara den ko som demonstreras på bilden som skulle mjölkas. Familjen Jonsson hjälpte grannarna, som bedrev kreaturshandel, med mjölkningen.
Foto: Fotograf saknas!
Slam togs upp skopvis från Strömmens botten, forslades på pråmar och gick upp i ett rutnät av ledningar som sedan sprutade ut lervällingen.
- Vi brukade gå balansgång på rören som gick ett par, tre meter upp i luften. Hade man halkat ner hade man säkert försvunnit i den djupa leran, säger Vendel.
När leran torkade bildades en hård yta med stora sprickor i och Vendel berättar att det tog flera år innan underlaget blev tillräckligt hårt för att bygga på.
Flera festplatser
På den tiden fanns inte Händelöbron, däremot fanns flera platser som var till nöje för Norrköpingsborna just på Händelö.
I Ramshäll fanns en festplats med dans och servering och på Grymön en större festplats med stuguthyrning och plats att tälta. Och det var ett allmänt känt helgnöje att åka över till Tegelbruket på andra sidan strömmen.
Två familjer delade den blomstrande verksamheten att sommartid ro över folk till Händelös ekbackar och servera dem kaffe med dopp. Tio öre kostade resan fram och tillbaka.
- Familjerna hette Andersson och Nilsson, minns Vendel.
Det fanns också några större utflyktsbåtar som gick från stan.
- Båtarna hette Fram och Framåt.
Men det var ingalunda så att livet mest bestod av nöjen. Det innehöll mycket hårt arbete för både vuxna och barn.
Vendels föräldrar, Axel och Anna Jonsson, kom till Norrköping från Göteborg 1918 när arbetskraft behövdes till det nystartade Östersjövarvet.
Fem i samma soffa
Axel Jonsson snickrade båtinredningar på Östersjövarvet i några år innan varvet gick omkull.
Då tog Axel över dess snickeri. Snickerihuset var avdelat på längden med snickeri på ena sidan och bostad för familjen på den andra.
- Fem personer i samma utdragssoffa, konstaterar Vendel och skrattar hjärtligt medan han jämför dagens bekvämligheter med dåtidens.
- Tvättstugan, det var en syrénberså, säger han och tillägger sedan att där fanns klädlinor, några bleckplåtar, en gryta och sköljkar.
Allt utom vatten. Det fick man hämta i en pump som låg ett par kilometer bort. Fast när Strömmens vatten såg fint ut tror sig Vendel minnas att tvätten sköljdes där.
Eftersom så mycket avloppsvatten gick ut i Motala ström hände det att vattnet var ganska förorenat.
Vendel tror att brodern Alfons dog av en infektion som han fick när han lekte i vattnet.
- Riktigt varma sommardagar kunde man se hur stora sjok flöt upp från botten. Det liksom bubblade om dem och vi kallade dem för skitkockor. Det var otäckt!
Mamma Anna hade mycket att stå i. Hon födde genom åren 15 barn och vid ett tillfälle när hon låg på BB hände något hon fasat för:
Drunknade i Strömmen
- Hon var alltid noggrann med att regla luckan till gårdens plank. Men när hon var borta smet min ett och ett halvt år gamla lillebror, Göran, ner till Strömmen och drunknade. Jag var väl i femårsåldern men jag glömmer aldrig hur de tog upp honom på en bår och försökte återuppliva honom.
Det var ett hårt och slitsamt liv och det gällde att ta vara på alla möjligheter till inkomst.
Under kriget bevakades Strömmens inlopp av Kronans soldater och Anna Jonsson fick betalt för att servera dem mat hemma i köket.
- Vi barn tyckte att det var spännande att hålla i soldaternas bössor som stod där i farstutrappen med sina bajonetter.
Kor från tåget
Tillsammans med sina äldre barn skötte Anna även mjölkning och ystning åt grannarna. Och det var inget litet jobb eftersom grannarna var bröderna Gustavsson, som hade kreaturshandel; med kor, hästar och smågrisar på försäljningslistan.
Snickeritomten omgärdades av enorma betesmarker och Vendel minns hur roligt han tyckte att det var att hjälpa till med djuren.
- Vi hämtade ofta kor från tåget. Det var svartvita Skånekor och bruna Smålandskor. När jag var i sjuårsåldern klarade jag bara att leda en ko i taget längs Norra Promenaden.
Sedan fick den unge Vendel gå och hämta en till, 35 öre per ko var lönen.
En skaplig fickpeng som Vendel alltid tyckte var värd mödan.
Annars var jobb i hushållet ett naturligt inslag för alla familjens barn från fem års ålder, något Vendel förklarar att han inte led av.
Kök till HSB
Och när en lärarinna till en av Vendels systrar frågade mamma Anna om det inte var väl tungt för en liten flicka att baka bröd på tio kilo vete- och fem kilo rågmjöl. Lär hon ha svarat "Du vet inte vad en tioåring kan uträtta".
Under första tiden som snickeriägare hade Axel Jonsson ganska svårt att skaffa jobb.
- Men det ändrade sig den dag en man vid namn Erik Rönnhagen kom ner till pappa. Han var direktör vid HSB, som just börjat bygga en väldig massa bostäder i Norrköping.
Efter att ha snickrat en provbeställning på köksinredning hade Axel Jonsson fullt upp från tidig morgon till sen kväll, vardag som söndag. Han blev mannen bakom alla kökssnickerier till HSB i Norrköping, gjorde en del snickerier till BPA, affärsdiskar och bar till Tempo samt bänkar och hyllor till textilfabriker. Jobben rann in och maskinerna stog aldrig stilla.
- Jag minns expressbolagets gula lastbilar som åkte skytteltrafik från oss med färdiga snickerier in till stan.
Men 1940 var det dags för familjen att byta ut sitt hem i Lerhavet.
Starka syskonband
Det hårda arbetet hade lönat sig och Axel Jonsson kunde köpa nya lokaler för sin snickeriverksamhet och ett fint hus åt sin familj. Flyttlasset gick till Taborsbergs herrgård och därmed började en helt ny era i familjens liv.
Så här i början av 2007 kan Vendel konstatera att Anna och Axel Jonssons ättlingar är många, både i och utanför Norrköping. På somrarna ses syskonen extra mycket - sedan 1951 äger de en ö med sommarstugor ihop.
- Jag tror inte att det är lönt att försöka räkna alla ättlingar, säger Vendel men börjar ändå att räkna.
Sex barn finns kvar i livet och de fyra bröderna med familjer bor nära varandra på Norr i Norrköping. Systrarna bor i Vadstena respektive Malmö.
- Jag har ju två barn och två barnbarn, Göran har ju Pernilla här i stan och Marie i Kanada och så har ju dom två barn var och ...
Så jobbar vi med nyheter