Samlare är vi lite till mans
På gistna gångjärn slås dörren upp och jag kliver mödosamt ut ur garderoben med en oerhörd hemlighet på mina breda axlar.Jag är en samlare.
En näve speedwayprogram byter ägare för en blygsam summa och säljaren Hans Wall är lika nöjd som NT:s Gunnar Hagberg.
Foto:
Så. Nu är det sagt och avslöjat. Skönt. En lättnad. Jag har inte velat komma ut tidigare. Nu är tiden inne.
Samlare, som jag alltså, samlar på saker och går på samlarmässor. Så när samlarklubben Carolinen håller en av sina regelbundet återkommande samlarmässor, står jag där och rycker i dörren till NIBK Arena där det uppenbarligen spelas innebandy eller något till vardags.
Oumbärliga saker
Nu är hela hallen full av bord och borden i sin tur fulla av saker och ting som vi samlare inte kan klara oss utan. Jag släpper mig själv lös och vimsar runt bland bord och andra samlare i en hetsande jakt på bra-att-ha-saker. Utbudet är det inget fel på. Här finns böcker, porslinsfigurer, knappar, märken, leksaker, almanackor, glas, plåtburkar, Rekord-Magasinet, prydnadstomtar, tidningar, nålmärken, tändsticksaskar, tidningar, vykort, trägubbar, tavlor, bilkartor, frimärken, filmstjärnor (fem kronor för ett med Beatles), tygbitar samt program från gamla stock car-tävlingar.
Ja, ni ser, möjligheterna till att utöka samlingarna är goda.
Som en backspegel till en Amazon för 25 kronor. Svår att klara sig utan på det hela taget.
Det sägs att det bor en samlare i var och en av oss, men vi är mest män över 40 som håller på och rotar bland tummade spårvagnsvykort och plåtaskar med "Regatta tobak" tryckt på locket. Kvinnor sysslar väl i vanlig ordning med något vettigare, tänker jag.
Gamla speedwayprogram
En banankartong med speedwayinnehåll fångar plötsligt mitt intresse. I kartongen ligger buntar med program från tävlingar på gamla motorstadion på Dagsbergsfältet och eftersom mitt samlande gärna kretsar runt just speedway (och Beatles och England och böcker och fotboll och IFK och The Who och Austinbilar och kartor och hockeyklubbor och...ja, det finns säkert vård att få) är jag snabbt nere i lådan och rotar. Retirerar så småningom med en näve program, något märke och lite annat smått och gott.
Hans Wall tar emot den blygsamma summan kalaset kostar och vill samtidigt fresta med soldat i trä iförd galauniform.
- Titta här, säger han och bläddrar i ett nummer av tidningen Antikbörsen.
Unik träsoldat
- Det är en äkta Kaj Bojesen. En liknande träsoldat gick för sextusen på auktion i Köpenhamn. Den här sprang jag på nere på Myrorna och betalade trettio kronor för. En tusenlapp borde jag få för den.
Jag nobbar träsoldaten, håller i stället hårt i mitt nyinköpta program från matchen mellan Vargarna och engelska Wembley Lions från 1954 och konstaterar att de riktiga fynden gör man sällan i dessa sammanhang. Carolinens medlemmar och vänner vet i regel vad sådana som jag är redo att betala för dyrgriparna. Det är bland de intet ont anande och lekmännen pärlorna slumpas bort.
Men Carolinens ordförande Ulla Johansson är nöjd. Mest med att den nya lokalen, NIBK Arena, är såpass rymlig och ljus.
- Vi har 87 utställare här i dag, säger hon. Det är lite mer än vad vi brukar ha. Och det är tack vare att det är så gott om plats här.
Pålitliga vykort
Hon säger också att samlarintresset håller i sig ute i stugorna och att vykort och textilier är pålitliga föremål i dessa sammanhang.
Gamla speedwayprogram talar hon dock väldigt tyst om.
Så jobbar vi med nyheter