Sandras vittnesmål ledde till fällande dom
Sandra vittnade för rätten när hennes pojkvän misshandlats och bidrog till att förövarna dömdes till fängelse.
- När jag vaknade på morgonen och skulle åka dit var jag fruktansvärt rädd. Jag hade fått lite förberedelser från brottsofferjouren, men det var någonting helt nytt för mig, säger hon.
Mycket tankar
Förhandlingen i rätten tog hela dagen. Det var flera vittnen före Sandra och hon fick sitta i ett rum och vänta på att bli kallad in till salen.
- När jag satt där snurrade det mycket i huvudet och det fanns mycket tankar. Dessutom var jag rädd för att träffa de där människorna igen, det var nog det värsta, säger hon.
Så kom då stunden då hennes namn ropades upp och hon fick gå in i salen och sätta sig vid det lilla vittnesbordet framför rådmannen och nämndemännen. På ena sidan hade hon åklagaren, på den andra försvarsadvokaterna och de åtalade.
- Först fick jag peka ut att det faktiskt var de åtalade som hade gett sig på oss, men sedan bad jag att de skulle gå ut medan jag vittnade och det var inga problem.
Grillad av advokater
Eftersom hon bodde tillsammans med pojkvännen behövde hon inte svära någon vittnesed.
- Sedan bad åklagaren mig att berätta själv vad som hade hänt. Att svara på hans frågor var inget problem, det satt fast i minnen, berättar Sandra.
Därefter fick försvarsadvokaterna ställa motfrågor till Sandra, något som hon upplevde som frustrerande.
- Jag blev verkligen grillad av dem. De ville få det till att det inte var de här killarna och frågade hela tiden "är du riktigt säker?".
- Till slut blev jag nästan arg på advokaterna för att de inte trodde på mig, säger hon.
Lång väntan
När Sandra vittnat kunde hon sätta sig som åskådare och lyssna på resten av rättegången. Att det hela var över säger hon var väldigt lättande och skönt.
- Sedan tog det två veckor innan domen kom. Det var jobbigt för oss att gå och vänta och inte veta. Åklagaren hade direkt efter att jag vittnat sagt att de tyckte att det gått bra, men visst var det jobbigt att inte få beskedet.
Även om Sandra inte önskar att behöva vittna i en rättegång igen så säger hon att hon inte skulle tveka nu när hon vet hur det går till.
Så jobbar vi med nyheter