Sång för Stenhammar

I går kväll sjösattes i alla fall Wilhelm Stenhammar International Music Competition, som ? får jag förmoda ? är både ett försök att sätta Carl Wilhelm Eugen Stenhammar på den musikaliska världskartan, och att i tävlingsform erbjuda några lyckliga vokalister en stund i rampljuset. För vinnaren kan det bli så mycket mer. The winner takes it all.
Olof Stenhammar och Sonja Stenhammar ? släktingar till komponisten ? har varit några av motorerna bakom tillkomsten av denna musiktävling. Planeringen har pågått länge. Olof berättade att det är cirka 60 tävlande från 24 länder som deltar, att det handlar om nio tävlingsdagar och att finalen är den 18 juni.

I Bo Wallners gedigna bokverk ?Stenhammar och hans tid? får jag även veta att släkten Stenhammar har sina rötter i östgötabyggd; Wilhelms farfar var i mitten av 1800-talet en av det östgötska prästerskapets ledande personligheter.
? Jag hoppas att detta ska bli en historisk dag, talte Olof, och önskade att årets tävling skulle vara en början på något nytt och spännande.
? Musiken är ett språk som är universellt och inte behöver översättas, fyllde en förväntansfull Sonja i.
Så var det dags för symfonikerna att ta ton. Om dryga året är dirigenten Alan Buribayev SON´s chefdirigent, med redan nu gjorde han en entré i X2000-fart, snabblog åt publiken som en alert överhovmästare och kastade sig över Romans Drottningholmsmusik. Kanske som en flirt åt det närvarande kungaparet, men bort i tok för snabbt.
Då hade redan kidsen från musikklasserna på Hagaskolan sjungit Kungssången och SON´s vd Hans Barksjö nogsamt instruerat publiken om aftonens procedurer.
? Sen reser ni upp, sade Hans pedagogiskt, och stämmer tillsammans med orkestern in i en repris av samma sång, lite annorlunda. Barksjö såg nöjd ut efteråt.

Naturligtvis fick vi höra musik av Stenhammar denna afton. Alten Anna Larsson bjöd på sin fantastiska stämma i tre sånger till text av Bo Bergman. Den första, Stjärnöga, är en av mina absoluta favoriter. Då hade den tillfälligt sammansatta hundramannakören redan stämningsfullt tonat in i sången Sverige, en gång i tiden nationalsångskandidat. Den gör sig förvisso bäst i körsättning, här finns inget av allsångsstuk.
I övrigt var det operamusik som gällde med musik av Wagner, Verdi, Rimskilj-Korsakov (här blev vi snuvade på den aviserade Humlans flykt) och Saint-Saëns. Anna Larssons tolkning av den senares Mon coers s´ouvre à ta voix´, blev till galakonsertens absoluta höjdpunkt. Solisten imponerade med sitt breda sångregister och en suverän professionalitet.
Är du nyfiken på hur en sångtävling går till? Kika då in i De Geerhallen i veckan. Halv elva sitter de första sångfåglarna på högspänn för att skärskådas.