Misstankarna om vilka skador senapsgasen har orsakat och kommer att orsaka är många.
Enligt den holländska journalisten Ekke Overbeek, beskrev den ryske vetenskapsmannen Aleksander Korotenko redan för tio år sedan att minorna kommer att rosta sönder någon gång mellan 2020 och 2060. Uppskattningsvis finns det cirka 50 000 ton kemiska stridsmedel i minor och bomber på Östersjöns botten.
Liten risk
Enligt Aleksander Korotenko räcker det med ett par ton av de giftiga stridsmedlen, där inte bara senapsgas ingår, för att döda allt liv i Östersjön i hundra år
Samtidigt bedöms risken som minimal. Alla bomber och minor rostar inte sönder. Det sker i vilket fall inte exakt samtidigt och när gifterna sprids i vattnet späds de ut så kraftigt att giftet inte får samma verkan.
Till skillnad mot Västerhavet har Östersjön inte så starka strömningar att giftet kan spridas snabbt. Senapsgasen är dessutom inte vattenlöslig, men en del läcker ändå ut och fiskar och sälar som kommer i kontakt med gasen får frätskador.
Minorna och bomberna som kartläggs av Sjöfartsverkets fartyg Baltica ligger på mellan 80 och 120 meters djup i ett område mellan Gotland och Lettland.
Riskfyllt att bärga
Kommer senapsgasen upp över ytan förvandlas gasen till droppar som sprids med vinden. För att motsvarande skada ska ske
i djupet krävs att vattnet rörs om ordentligt.
- Omrörning av vattnet blir det i första hand när det tyngre saltvattnet kommer in i Östersjön, men det sker väldigt långsamt, säger Sian Petersson, oceanograf på SMHI.
- Det är bättre att låta senapsgasen ligga. Processen att ta upp bomberna och minorna, för att göra något med dem, är värre.
Yrkesfiskarna är de som drabbats hårdast av de kemiska stridsmedlen. De har fått både minor och kletig massa med senapsgas i sina fångstredskap. Även om näten har fått gå till botten och minorna kastats tillbaka har det i flera fall lett till svåra skador hos yrkesfiskare, främst i Polen.
Djurlivet drabbas
Från Gotland kommer rapporter om sälar med frätskador och blinda sälar som tyder på att de kan ha varit i kontakt med kemiska stridsmedel.
Men det kan lika gärna vara skador de fått från fiskeredskap eller skottskador. Blindheten kan bero på infektioner. Gråsälar i de svenska vattnen har problem med tarmsår. Men det, tror forskarna helt enkelt beror på sämre motståndskraft mot
en vanlig parasit, hakmasken.
Men det finns ett tillfälle där forskarna är ganska säkra på att gifterna från andra världskriget orsakat massdöd.
På vårvintern för 20 år sedan dog halva beståndet av vikare i Finska viken. Samtidigt dog stora mängder med sjöfågel.
- Vi har fortfarande starka misstankar om att de förgiftades av någon form av kemisk gas, kanske senapsgas. Men det är inget vi säkert vet. Sälarna var så starkt förruttnade när de flöt i land att det var svårt att se några typiska skador, säger Tero Härkönen, sälforskare på Naturhistoriska museet.
Men obduktionen visade att vikarna inte dött av PCB-förgiftning eller förgiftade av någon organisk klorförening.
"De bör oskadliggöras"
Både vikare och gråsäl dyker till Östersjöns botten så rent teoretiskt kan de mycket väl komma i direktkontakt med senapsgasen i de upprostade minorna. Precis som fisken.
För Tero Härkönen finns ingen tvekan. Minorna och bomberna behöver komma upp och oskadliggöras tycker han.
- Det är ganska självklart att det ska tas bort ur miljön även om det är kostsamt, för senapsgasen och de andra gifterna kommer hur som helst ut i Östersjön med tiden.