Vilken är Norrköpings "besvärligaste" och mest olycksdrabbade korsning? Svårt att avgöra, men på 1970-talet låg korsningen Hagebygatan–Albrektsvägen bra till för den föga hedervärda titeln. "Krockkorsningen" som den kallades som ett alternativ till det mer vedertagna "Ringborgs hörna". När trafikljusen kom på plats i oktober 1972 var de minst sagt efterlängtade.
Den aktuella korsningen var Norrköpings mest trafikerade på den tiden. Speciellt vid rusningstid uppstod långa köer och olyckor och tillbud var mer regel än undantag. De nya trafikljusen, installerade till en kostad av 225 000 kronor, skulle lugna situationen i korsningen. Men ingenjör von Scheele på Gatukontoret varnade bilisterna för att ha för höga förväntningar om en problemfri passage ens med de nya ljusen.
– Det kommer att uppstå långa köer i väntan på grönt ljus. Trafikintensiteten är så hög i korsningen att det är omöjligt att undvika köbildning. I så fall skulle vi tvingas till en helt annan och mycket dyrbar lösning av regleringen, sa han.
Redan flera år tidigare, på 1960-talet, debatterades situationen i korsningen eftersom trafiken blev allt tätare i och med att Hageby växte. Ett tag funderade man på "Hagebyleden" – en trafikled över Ljurafältet som numera är bebyggt med bostadshus. De planerna spolades dock. För snabbt, menade kritikerna. Ett annat alternativ var att lotsa trafiken via Trozelligatan och Holmstagatan i stället.
Ljussignalerna fick bli lösningen.