Här gör Håkan Pettersson sitt sista arbetspass som brevbärare. Han har varit Posten trogen sedan den 1 september 1979.
Här gör Håkan Pettersson sin sista arbetsdag som brevbärare. Efter 42 år rundar den forne IFK-profilen av yrkeskarriären och vi är honom hack i häl under torsdagens avslutningsrunda i Kneippen. En vanlig dag på jobbet, men ändå inte.
– Jag hade tänkt köra ända in i kaklet, säger "HP".
– Nu blir det inte riktigt så. Jag går lite i förtid. Men jag känner att det är dags. Jag fått problem med vänsterknät. Jag opererade korsbandet 1986 och visste att många som gjort det får bekymmer med artros efter tio-tolv år. Tycker ändå att jag har klarat mig länge. Trots allt springande i trappor genom åren. Med hjälp av rehabträning funkar knät bra nu.
1987 lämnade Håkan Pettersson IFK Norrköping efter tio säsonger som spelare. Han var känd för sin ettriga, intensiva och uppoffrande spelstil. Nyttig och pålitlig. Nu checkar han alltså ut från brevbäraryrket.
I båda fallen handlar det om en profil som stiger åt sidan och lämnar ett vakuum bakom sig.
En annan postenprofil, Benka Nyberg, har kallat dig för "Norrköpings kändaste brevbärare"...
– Haha. Ja, jag hörde det. Men då är nog han själv mer känd än jag. Han hörs i alla fall mera än jag.
Nej, inte ens Håkan Pettersson kan hindra Djurgården från att göra mål.
Vi möts vid distriktets början. Nära Vägträffen. Håkan Pettersson anländer ljudlöst i sin lilla elbil. Tar rundans första brevbunt i näven och tänjer ut på stegen den korta biten mot brevlådan vid trottoarkanten. Det märks att han har gjort det förr. Rörelseschemat sitter djupt i märgen. Breven är sekundsnabbt nere i lådan. Tillbaka in i bilen. Ljudlöst iväg igen. Distriktets 900 hushåll ska besökas innan "HP" går hem för gott.
Första stoppet på sista rundan. Håkan Pettersson tänjer ut på stegen.
Håkan Pettersson började på Posten den 1 september 1979. Året innan hade han blivit klar för IFK Norrköping och allsvenskan efter de inledande fotbollsåren i Hagahöjden.
– Jag jobbade på bygge under mina första år efter skolan. Men i IFK var det eftermiddagsträningar som gällde och då funkade det inte att kombinera med byggjobbet. Björn Ekholm i Hagahöjden övertalade mig att börja på Posten istället. Det passade bättre tidsmässigt även om det var tidiga mornar, säger "HP".
– På den tiden hade vi beting och slutade för dagen när posten var utdelad. Ibland var jag hemma vid elva. Numera är den möjligheten borta. Det var annars en fin förmån och en stor anledning till att jag började på Posten.
Under alla år i IFK (1978–1987) jobbade Håkan Pettersson kvar som brevbärare på heltid. En variant få, om någon, av dagens allsvenska spelare ens torde ha reflekterat över.
– När vi mötte Malmö borta blev det nattåg hem direkt efter matchen. Vi var hemma i Norrköping tidigt på morgonen igen. Då var det bara att gå raka vägen till jobbet och börja bära ut posten. Visst, det var tufft ibland. Man körde bara på, säger han.
– Jag har alltid trivts väldigt bra på jobbet. Väldigt fritt. Fantastiska arbetskamrater och kul med kundkontakten. De senaste tio åren har jag varit här i Kneippen. Annars har det framför allt varit i Hageby jag har delat ut post. Jag har förresten haft många fotbollsspelare som arbetskamrater. Gjorde man fem på foten fick man anställning. Så gick snacket förr.
Golf? Nja, inte min grej. Håkan Pettersson funderar över framtiden som pensionär.
Sedan tre år tillbaka rattar Håkan Pettersson sin elbil – inte mycket större än en rymlig kavaj – bland villakvarteren. Den klassiska postcykeln är borta och med tanke på att paketen och varubreven har ökat internethandelns spår är det förstås en lättnad.
– Det går bra för oss nu. Men bara för några år sedan blödde företaget. Det var slitiga år just efter det misslyckade samgående med danskarna. Nu har vi full syning igen. Då är det bra med bilen. Den rymmer mycket. Och jag har gjort mitt på cykeln i ur och skur, säger han.
Nu då? Vad händer nu?
– Jag har ju hus och trädgård som behöver tas om hand. Jag gissar att min fru är gladast över att jag slutar. Kanske tror hon att jag ska hinna göra allt där hemma nu? Det är klart att jag får mer tid för allt nu. Inte minst för barnbarnen. Det ser jag fram emot.
– Dessutom har jag köpt kort på ett gym för att kunna hålla igång även i fortsättningen. Några har frågat om jag vill börja spela golf också. Men jag vet inte om det är min grej riktigt. Slå på en liggande boll...det är väl ingen utmaning? Men jag ska faktiskt vara med på IFK-golfen i morgon (läs fredag). Som caddie.
Vi rundar av med en klassisk sportfråga:
Hur känns det?
– Overkligt. Men skönt. Jag behöver vila upp mig.
Efter de 42 åren är naturligtvis vilan mer än berättigad.
Möjligheten att kombinera jobbet med fotbollen lockade Håkan Pettersson till Posten.