Året var 1983 när Bengt och Kerstin Axelsson lämnade livet som arrendatorer av Grensholm och köpte Ringstad gård tillsamman med dottern Eva och sönerna Pelle och Magnus.
En gul skylt leder in till gården från Finspångsvägen i närheten av Bråvalla. Mitt i blickfånget på gårdsplanen ligger det stora vita boningshuset. Intill, två lika vita flygelbyggnader.
Målet för familjen Axelsson var utstakat redan från början. Här skulle det byggas upp ett stabilt lantbruk. Så blev det. Och uppställningen var det inget fel på – alla hade lantbruksutbildning.
– Vi har också lantbrukarblodet i oss sedan flera generationer, säger Eva Axelsson, när vi nu ses 40 år efter att gården köptes.
Resan har varit kantad av både med - och motgångar. Men den röda tråden rakt igenom stavas gemenskap och glädje.
– Det känns som jag har vuxit upp i Bullerbyn. Det har varit fantastiskt här, säger Evas dotter Tove och vänder sig mot sina kusiner, Lisa, Maria, Staffan, Olle och Emil, som just den här söndagsförmiddagen befinner sig där de alla en gång växte upp.
De nickar.
– Här har vi haft vår trygghet. Det kommer att bli väldigt tomt när gården säljs, säger Emil.
Vi tar oss tillbaka där det en gång började. Försommaren 1983 köpte familjen Axelsson den första mjölkkobesättningen.
Samma år planterades en hektar jordgubbplantor och ett år senare kunde bären skördas. Odlingarna växte till att även omfatta potatis morötter, kålrötter och spannmål.
När gården kommit i snurr började man också att emot barngrupper för besök.
– Vi hade runt 1 000 barn per år. De fick prova på att mjölka en ko och sitta i en traktor. Det var väldigt populärt och vi höll på i många år, säger Eva.
I takt med att familjerna Axelsson växte behövdes med tiden ytterligare ben att stå på.
– Vi startade bland annat inackorderingsstall och har haft hästar på gården sedan dess, säger Eva.
Även skogen har gett sitt. Och jordgubbsodlingarna som blivit ett signum för Ringstad gård, växte. Liksom självplocket.
Men också försäljning till butiker och kiosker. Ansvaret för den biten har främst legat på Evas svägerska Ingela Hellgren.
– Det har varit mycket jobb med det, konstaterar hon och syftar bland annat på logistiken.
Medan satsningen på jordgubbar fortsatt under åren, togs beslutet 2013 att sälja mjölkkorna. Kvar blev köttdjuren som håller betesmarkerna öppna.
Två år innan, 2011, avled Evas och Pelles bror Magnus efter en tids sjukdom. Men siktet var ändå inställt på att driva gården vidare.
– Planen var att vi skulle hålla på tills Pelle gick i pension, tillägger Ingela, som är Pelles fru.
Och pensionsåldern hade Pelle precis passerat förra året, när tragedin var ett faktum - han omkom i en motorcykelolycka på väg hem från Öland.
– Han brukade ta motorcykeln varje år och åka och hälsa på sin gamla moster där, säger Ingela.
Så tystnar alla runt fikabordet. Ingela plockar upp ett paket med pappersnäsdukar, som snabbt tar slut.
– Men jag vet att han var nöjd med allt innan han åkte. Han lade armarna i kors och konstaterade att skörden aldrig hade varit så bra, tillägger Ingela och spricker upp i ett skratt.
Och nu har det blivit dags att sälja familjegården. För den yngre generationen vill inte driva den vidare. De har alla andra yrken.
– Och det här är ju heller ingen generationsgård på det sättet, säger Eva.
Även om beslutet känns rätt minns hon tydligt när annonsen lades ut på Hemnet. Hon och Ingelas äldsta dotter Maria satt tysta och stirrade på mobilskärmarna.
– Just då gick det upp för oss att det här var på riktigt. Mina barn tycker också att det är jobbigt, gården betyder mycket för dem också, säger Maria.
Eva och sambon Mats Johansson har köpt en lite mindre gård utanför Skärblacka och kommer att bo där. Här bor redan Tove med sin familj, i ett nybyggt hus på en avstyckad del av tomten.
Ingela kommer också att flytta framöver. En gammal sommarstuga ska rivas och ett nytt hus ta plats på tomten i stället.
– Det känns ändå skönt med en nystart, säger hon.
Men det blir ännu en sommar med försäljning och självplock av jordgubbar på Ringstad gård. Plantorna är just nu på tillväxt. Så allt är sig likt. Men ändå inte. För det är sannolikt sista sommaren här – på den gård som uppfyllt drömmen som familjen Axelsson tog med sig hit för 40 år sedan.