Skaffa äppelträd som är härdiga och friska

Egentligen är vi väl just nu inne i en ganska bra trädgårdstid. Vi slipper dåliga samveten för att vi inte rensar, gräver och krattar och anläggningarna klarar sig ändå. Dessutom hinner vi njuta av trädgårdsläsning och vackra blomsterbilder och drömma om en ännu yppigare växtlighet än vad vi och Vår Herre medverkade till i fjol. Dessutom får vi kataloger med tips på nya och ännu mer färgrika och lättskötta sorter, som väcker habegär.
Vi måste ha vissa kunskaper för att växtvalen inte ska bli så riskfyllda eller misslyckade, och här följer några tips om fruktträd:

Skaffa äppelträd som är härdiga och friska och med frukt som kan förvaras ganska länge. Det kan vara Katja (sep, okt, nov), James Grieve, som blir ett ganska litet träd, (sep, okt, halva nov), Ingrid Marie (nov, dec, jan), Aroma (okt, nov, dec). Röda varianten Amorosa angrips sällan av äpplestekel och frostfjäril. Cox Orange, på varm plats, (nov, dec, jan, feb) men kan ibland få skorv. Undvik de skorvmottagliga Alice, Lobo och Summerred. Vanda och Mio är däremot motståndskraftiga. I ett doktorsarbete på Alnarp anges, att inne i vresrosor och tujor trivs insekter som är naturliga fiender till äppelträdens skadedjur, så det är lämpligt att plantera sådana nära sina träd.
Bland päronträden är de gamla sorterna fortfarande säkra. Mer än ett stort träd har man sällan plats för och de flesta odlare vill inte ha stora päronmängder. Det bästa för de flesta är därför att satsa på något enda träd och sedan komplettera med spaljépäron, som inte tar så stor plats och inte ger så stor skörd.Tidiga sorter är Esperens Herre (bordsfrukt) och Conference (dessertfrukt) som mognar i september och håller sig några veckor. Båda kan kokas in eller konserveras.
Senare päron är Hertzogin Elsa och Carola i oktober. Båda är ganska kraftigväxande och passar därför bra som spaljéträd.

Som alltid när jag skriver om friska päron påminner jag om, att de inte ska planteras i närheten av enarna sävenbom, Juniperus sabina, eller J. chin. Pfitzeriana, J. squamata och J. virginiana, för då kan hela skörden förloras genom värdväxlande rostsvamp. Den ger orangegula fläckar på bladen, så att de faller och trädet inte orkar ge frukt.
Svampar har också nästan utrotat några pilsorter. De angrips av pilskorv, som gör att nya skott vissnar och dör. Man ser det på de kvarsittande bruna, torra bladen. Den hängande fontänpilen, Salix elegantissima (betyder: allra elegantast), blir särskilt skadad medan hög korallpil (röda grenar) och silverpil (silvriga blad ) är motståndskraftiga.

Det är också bra att veta vilka rosor vi ska undvika för att slippa flitigt sprutande med dyra preparat och kortvariga resultat. Det ska jag berätta om i en senare ruta eftersom frökatalogerna kommer nu och jag gärna vill tipsa om frösådder av perenna växter. Sortimenten har utökats och de flesta sorterna är lättodlade även av amatörer.
Nästan alla perenner gror bra under våren på friland i en ogräsfri, sandblandad jord och gärna inom en träram i halvskuggigt läge. Täck med fiberväv eller annan väv under groningen och om det kommer en köldperiod. Sedan är det bara att passa med vattningen och så småningom skola om plantorna till lagom avstånd.
I sortimenten finns bland annat brudslöja, alunrot, akleja, lupin, höstvädd, japansk lykta, riddarsporre, röllika, blodnäva och myskmalva.
En av mina favoritperenner ska jag prova i år. I Coop-katalogen finns Solbrud, Helenium autumnale, som blommar rikligt i gult och rött i juli-augusti och är frisk och robust.
Jag ska rapportera om den i en höstruta och önskar nu alla läsare: God jakt i katalogerna!