Arten hon pratar gott om heter Sungaya inexpectata på latin och säljs i Sverige under handelsnamnet filippinsk vandrande pinne. Honorna kan bli 85 millimeter långa, har tydliga äggläggningsrör och väger cirka fem gram. Hanarna är betydligt kortare och smalare. Honorna kan föröka sig både könligt – det vill säga lägga befruktade ägg – och genom partenogenes (obefruktade ägg). Äggen grävs ned i bottensubstratet. Färgvariationen i olika bruna nyanser är stor. Det skapar ett effektivt kamouflage i miljöer med bark och grenar.
– Jag köpte ett plastterrarium som var 10 gånger 20 centimeter, la barkmaterial i botten, hittade några roliga dekorationspinnar i skogen och sedan var det bara att studera de små sakerna. Skötseln är enkel och okomplicerad: En daglig dusch vatten med sprejflaska, något blad med grönt var tredje dag – eller när det är slut – och städning av det lilla terrariet vid behov, berättar Malin Larsson, kommunekolog
Hon förklarar att vissa individer äter ekologisk sallad i kruka, men bäst smakar blad från björnbär, hallon, nypon och citronmeliss.
– Det är fascinerande att följa dem när de växer, ömsar hud och nya kläcks. De klättrar utan problem upp för lodräta väggar och kan sedan hänga en hel dag från ventilationsgallret i terrarietaket. En annan bra sak med "pinnarna" är att de klarar sig själva och inte behöver passas.
Malin poängterar att det är viktigt att se till att "pinnarna" inte rymmer från terrariet och lägger ägg i blomkrukorna.
– Det blir många bebisar från varje vandrande pinne. Äggen ser roliga ut, nästan som pyttesmå blanka granater, säger hon.
Flera gånger har det hänt att Malin trott att hon varit utan insekter – när alla vuxna somnat in – men så plötsligt dyker det upp en ny liten "pinne" i terrariet. Hon beskriver känslan som en blandning av ”herregud, det tar aldrig slut” och ”fantastiskt, det tar aldrig slut”.
– Det är svårt att inte fascineras över dessa nätta saker som är så små när de kläcks, men växer till rejäla pjäser som fullvuxna.
Men varför blev det just vandrande pinnar?
– Jag tror jag har fastnat allra mest i att kunna följa en insekts hela liv – det är sällan man får chans att betrakta det. Och så ser de faktiskt ut som små drakar när man kollar nära och hur kan man inte gilla det?