Slingrande snarare än upp och ner

"Riv ålderstrappan!" skallar ropen från de statliga utredarna.
"Nu för tiden går det bara uppför. Vi håller oss unga längre och längre och trappar aldrig ner", hävdar vissa. "Ålderstrappan är alldeles för statisk", menar forskarna.
På Tema äldre och åldrande vid Campus Norrköping vill man luckra upp det invanda synsättet på åldrande. På väggen i ett av arbetsrummen sitter en bild av den traditionella ålderstrappan. Den är tänkt som ett avskräckande exempel.
- Jag tycker att den är förlegad. Jag ser åldrandet som en livslång process. Det pågår hela livet och det är inte är bara biologiskt, säger forskaren och idéhistorikern Janicke Andersson, som snarare ser åldrandet som upp- och nerkurvor.
- Det inträffar olika saker i olika delar av livet. Om man drabbas av sjukdom eller ett stort socialt nederlag går det neråt, tar hon som exempel.

Samlar erfarenheter
Historiskt sett har åldrande ofta tillskrivits kroppen; när man blir äldre får man rynkor och tappar hår och tänder.
Men allt mer har sociala aspekter kommit med i bilden. Janicke Andersson talar om de erfarenheter som människor samlar på sig med åren.
- Åldrandet är inte bara en nedbrytningsprocess. Det handlar också om uppbyggandet av erfarenheter och om utveckling - människor går in i olika livsfaser, säger hon.

Statlig utredning
I slutet av 1990-talet tillsattes beredningen Senior 2005, som av regeringen fick uppdraget att komma med förslag på framtida äldrepolitik.
Beredningen lyfte fram det aktiva åldrandet och menade att alla ska kunna utvecklas oavsett ålder. En av slutsatserna var att ålderstrappan bör rivas och att vi bör sluta kategorisera människor efter ålder.
Men kritiska röster höjdes. Det fanns de som misstänkte att det bakomliggande syftet var att få ut fler äldre i arbetslivet för tillväxtens skull.

Andra förutsättningar
Klart är att aldrig förr har så många blivit så gamla och aldrig förr har så många gamla fått vara så friska. Dessutom är kroppsarbetet inte så betonat i dagens kunskapssamhälle som i bonde- eller industrisamhället, och det gör att fler har förutsättningar att stanna kvar i arbetslivet högre upp i åldrarna.

Trappan ifrågasätts
Det är alltså populärt att ifrågasätta den andra halvan av trappan. Men även trappans första hälft, stegen uppför, vacklar. Är det inte så att steget in i vuxenvärlden sker senare nu än vad det gjorde förr? Något som brukar framhållas i det sammanhanget är att det är svårt för unga att komma in på arbetsmarknaden. Och hur är det med 50-åringarna - ligger de verkligen på topp fortfarande?
Samtidigt som ålderstrappan kritiseras spelar den fortfarande en viss roll.
- Vi har svårt att låta bli att kategorisera människor efter ålder och livsfas. Sådana kategoriseringar är seglivade och de gör vardagen enklare, säger Annaliisa Närvänen, docent i samhälls- och kulturanalys på Campus Norrköping.
Även hon påpekar att detta synsätt kan vara begränsande. Kategoriseringar som barndom, ungdom, medelålders och äldre är behäftade med föreställningar inte bara om "hur man är" i en viss ålder utan också "hur man bör vara, bete sig och klä sig".

Vuxna står högst
Vår syn på barndomen präglas fortfarande av ett stadietänkande, enligt Annaliisa Närvänen. Barn ska uppfostras för att bli vuxna.
- Det är barn som blivande vuxna som vi intresserar oss för, mer än barn just som barn och barn som individer.
Vuxenlivet är fortfarande den livsfas som har högst status.
- Grunden för det är arbetslivet, att vuxna är produktiva och bidrar till välfärdsstaten, säger Annaliisa Närvänen som i sin forskning intresserar sig för barns vardag, identiteter och handlingsmöjligheter.

Slingrande snarare än upp och ner

Ålderstrappan är ute. Livet är inte längre en trappa uppför och sedan nerför med 50 som den givna höjdpunkten. Livsvägen slingrar sig fram, olika för olika människor.