Slirigt i spåret
Frugan och jag pratar ofta om att bygga om och till vårt hus. Det har inte hänt så mycket under de över tjugo år som vi har bott här. Om vi hade tagit den tiden vi pratat och istället gjort något handfast hade många av bodrömmarna varit förverkligade. Det handlar förstås inte bara om tid. Pengar är vare sig man vill eller inte en viktig ingrediens i livet. Slantar till boende finns att låna hos bankerna. Då kommer oron för pest, arbetslöshet, ny istid, sjukdom, meteornedfall och högre ränta. Det går att fantisera ihop mycket som gör att man inte klarar av en högre månadskostnad. Vi slirar på
i det gamla bospåret.
Tillfälliga lösningar tycks jag vara expert på att snabbt omvandla till något stadigvarande. Min garderobsdörr har kärvat i många år men jag har kommit på att när jag hoppar en meter upp
i luften och vid nerfärden låter kroppsvikten i en viss vinkel träffa dörrhandtaget går dörren upp. Det spåret lär jag inte lämna förrän min vighet försvinner.När jag tycker mitt jobb blir enahanda spanar jag efter nya spännande utmaningar. De finns där i massor. Javisst, tänker den handlingskraftige, det är bara att sätta igång. Hos mig kommer tvivlet och fegheten. Vad händer vid nästa lågkonjunktur? Kanske blir jag arbetslös och tänk om jag längtar tillbaka till mitt gamla jobb. Mitt yrkesspår är ett djupt krondike.
Troligtvis kör jag på i de gamla hjulspåren men drömmarna finns kvar. Visst hade det varit framåt och duktigt att vara handlingskraftig. Men måste man alltid vara så präktig?
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!