Snoddas var i alla fall bra i bandy
Det är numera inte speciellt svårt att bli kändis i Sverige. I takt med att gränsen mellan känd och ökänd blir allt grumligare, ökar antalet kändisar på löpsedlar, i tv och på innekrogar med oroväckande hastighet.
Foto: Fotograf saknas!
Inom kort kan pendeln mycket väl ha slagit över och det allra finaste är då att vara anonym, vanlig och undanskuffad. En som du och jag. En nolla helt enkelt.
Förr - på den tiden som många tycker var bättre fast det egentligen kanske inte var så - hade Sverige inte mer än två-tre, möjligen fyra, kändisar på en och samma gång.
Hyland.
Lill-Babs.
Nacka Skoglund.
Jag kan ha glömt någon, som Snoddas eller någon, men så många fler var de inte när tv var ett nytt fenomen och det inte fanns någon större anledning att försöka bedriva kändisjournalistik på det kalhygge som utgjorde den svenska nöjesindustrin.
Men de som fanns var å andra sidan bra. Det är annat nu. De är över oss från alla håll. Sällan har det krävts så lite av så många för att det ska vara fritt fram för femton minuter i rampljuset. Det borde vara svårare och fordras mer i fråga om klass och kvalité för att bli känd.
Det är således gott om filurer som blivit kända (eller ökända) via de mest märkliga insatser och prestationer. Både lokalt och på ett lite mera nationellt plan. De är, naturligtvis, bak-och-fram-vända vardagshjältar för var och en som söker udda njutningar.
Hyland hade inte haft en chans i denna brokiga samling.
För vad sägs om denna häpnadsväckande kändiskavalkad?
Brinkenstjärna. Typ som brukade höra av sig till redaktionen lite då och då för flera år sedan när jag ännu skrev en del om nöje. Han brukade alltid ha någon hopplös artist han ville promota och jag parerade elegant hans iver med vaga löften och effektiva undanglidningar.
Den gode Brinkenstjärna har fortfarande en artistsamling av klar B-lagskaraktär och jag antar att man, som artist, får den agent man förtjänar. Hans kändisstall är som en kolonilott i Hyde Park Corner.
Naken-Janne. Gynnare som bättre än någon annan illustrerar hur oerhört lite som fordras för att man ska bli en kändis i dagens Sverige.
Naken-Janne var naken i ett tv-program.
That´s it.
Mer behövdes inte för att få rubriker, skruvad status och en egen turné.
En gång i tiden var det löjligt märkvärdigt att få vara med i tv. I dag är stora delar av tv-utbudet en kompost för udda existenser som kan tyckas vara i stort behov av vård.
Peter Siepen. Sälle med en något grumlig karriär bakom sig som satte på sig en hatt, uppenbarligen avsedd för barn i samband med kalas, och för det utsågs till Sveriges bäst klädde man av någon tidning jag glömt namnet på.
Och, visst, i jämförelse med ovan nämnde Naken-Janne är Peter Siepen oerhört välklädd. Snudd på snyggt. Den välklädde har också gjort en sorts reseinslag i tv som varit oerhört roande av helt andra orsaker än han kanske tänkt sig.
Kristi Brud och Pastorn. Man läser en engelsk deckare, eller se en på tv, och häpnar över alla smaskiga ingredienser i intrigen; mord, svek, sex, religiösa irrfärder, partnerbyten, fotspår i snön, gamla mystiska, olösta dödsfall och tänker att "nä, det här är alldeles för fantasifullt".
Så visar det sig att det finns ett ställe i Sverige som heter Knutby där allt detta fantasifulla verkligen händer. Ruggigt fascinerande.
Robinson-Mille. Alla i Robinson platsar givetvis i det här illustra gänget. Inte minst Mille. De bor på en strand, ägnar en vecka åt att försöka öppna en kokosnöt, grälar lite, leker i sanden, röstar, åker hem, kommer tillbaka, grälar lite till och slevar i sig en barnportion ris med händerna.
Storartad tv-underhållning på det hela taget.
Pelle Holm. Figur med tveksamma uppbackare och onaturligt starka ambitioner att bli ny ordförande i IFK Norrköping. Hans främsta argument för sin sak var att han "har tid". Han levererade en B-uppsats i självklarheter ("the bleeding obvious") som, var det förmodligen tänkt, skulle stärka hans kandidatur. Effekten blev sannolikt den motsatta och någon annan blev ordförande.
Pelle Holm var ordförande i IFK 1988-89. Det var under den perioden IFK tog sitt senaste (sista?) allsvenska guld. Det är ännu oklart vad han uträttade då, i skuggan av andra och starkare, ledare.
Snoddas var åtminstone bra i bandy.
Så jobbar vi med nyheter