På flygbilden från augusti 1974 ser vi S:t Olofsskolan i det övre högra hörnet. Den ligger där ståtlig och orubblig. Då som nu. De närmaste kvarteren har dock genomgått en omfattande förändring när gamla eländiga ödetomter och grusparkeringar har försetts med nya bostadshus inom ramen för moderniseringen av Norrköpings innerstad.
Men vi stannar kvar vid S:t Olofsskolan.
Flygbilden togs ungefär samtidigt som jag själv började gymnasieutbildning på skolan. Treårig ekonomisk linje. Skolan gick tillfälligt under namnet Kungsgård och med tanke på det obefintliga intresset för siffror är det märkligt att just den skolan och den linjen blev mitt val. Men det var en underbar tid. Bekymmerslös. Sköna klasskamrater och suveräna lärare. Rektor Björn Helmfrid som kunde väcka historieintresset hos den mest såsige och oborstade eleven. Och en skolbyggnad som ljudlöst manade till lugn, flit och kloka tankar. Som sagt, en period att bära med sig för resten av livet.
Nu är jag tillbaka. "Back to schooldays" som Graham Parker & the Rumour sjöng under gymnasieåren i en av den engelska rockmusikens finaste stunder.
Det mesta är sig likt med den breda marmortrappan och guldskriften på väggen som berättar att "S:t Olofs skola uppbyggdes i gamla skolans ställe åren 1906–08". Som att komma hem igen.
Men där Björn Helmfrid en gång "regerade" är numera Anders Frick en av tre rektorer med det övergripande uppdraget att lära ett tusental elever med högst skiftande bakgrund de väsentliga grunderna i det svenska språket. S:t Olofsskolan heter på nytt S:t Olofsskolan, tillhör Komvux och fokuserar på Svenska För Invandrare, SFI. Att uppgiften är viktig är uppenbart. Ett 60-tal lärare håller i undervisningen.
– Det svenska språket är nyckeln som öppnar dörrarna i det nya landet, säger Anders Frick i sitt arbetsrum som händelsevis ligger på samma plats som spanskasalen gjorde för 40 år sedan. Men att bara läsa SFI räcker inte. Vi lär bara ut upp till mellanstadienivå och det är inte nog om man vill komma ut på arbetsmarknaden.
Anders Frick säger det samtidigt som det pågår en viss allmän debatt om att många invandrare behöver för lång tid på sig för att passera SFI-fasen. Han håller inte riktigt med.
– Många av eleverna är lågutbildade och kommer hit som vuxenanalfabeter. Att då säga att två-tre år är lång tid för att lära sig svenska är kanske att ta i för mycket. Det behöver ta tid. Och det tar tid. Många kan heller inte det latinska alfabetet.
Anders Frick håller sin dörr ständigt öppen för eleverna. Men det är inte självklart att det uppfattas som inbjudande.
– I Sverige har vi inte samma respekt för titlar som några av eleverna har med sig hit, säger han. Det tar lite tid att lära ut det moderna svenska sättet. Men det brukar gå bra och eftersom vi bara har vuxna elever får vi i personalen ofta vara med om väldigt spännande kulturmöten. Det är en livlig skolform i ständig rörelse och det gillar jag.
Det var förstås rätt livligt redan under min gymnasietid i det gamla tunga stenhuset. Minnet av varma salar och stillastående luft hänger kvar.
– Skolan ska renoveras under 2017, säger Anders Frick. Hur mycket är inte klart. Hela ventilationssystemet ska i alla fall förbättras. Nu är det kallt på vintern och varmt på sommaren.
S:t Olofsskolan initierades av folkskoleinspektören Johan Bager-Sjögren som ville inrätta en centralskola för Norrköpings alla folkskolor. Välbekante arkitekten Carl Bergsten fick uppdraget att rita den nya skolan och S:t Olofsskolan blev hans första stora uppdrag för hemstaden. Skolan stod färdig hösten 1908 och invigdes i januari 1909. Carl Bergsten hyllades för "stor idérikedom" och hade jag bara varit på hugget när det begav sig, hade jag frågat Björn Helmfrid efter ännu mera detaljer.