Svansjön - var ligger den i Östergötland? Tåkern kanske. I vart fall vid kusten. Där kan man se stora reden av vass och där häckar samma par år efter år.
Ända tills de möter döden och då utbrister i hjärtskärande vacker sång. Redan på medeltiden blev "svanesång" ett uttryck för att ta avsked till livet.
Men innan dess hörs bara ett hårt knarrande läte, eller väsande om någon kommer nära. Detta är nämligen inte bara den fågel som har flest fjädrar av alla; den håller hårt på sitt revir och går genast till attack.
Hur vet man det? Den lyfter vingarna och sänker huvudet. Den långa, smala halsen slutar i ett mycket litet huvud. Där på näbbroten sitter den svarta knölen, släkt med den svarta svanen.
Flytande S
Den simmar som ett flytande S. Med en kroppsvikt på nära 14 kilo, vilket gör den till den tyngsta fågel som kan flyga. Om den vill, vill säga, helst betar den på sjöbotten efter vattenväxter.
Men när den flyger är det som att höra en jumbojet; det vinande ljudet av ett vingspann på två meter. Den landar alltid på vattnet och använder simfötterna som vattenskidor tills farten minskat så att den kan sjunka ner i vattnet igen.
Ful ankunge
Redan för 13 000 år sedan fanns knölsvanar i Europa, och ett särskilt gott öga har britterna till arten som fortfarande ringmärks på Themsen och i Norfolk.
Det är däremot Danmark som gjort den till sin nationalfågel. Att sagodiktaren HC Andersen gjorde en vacker svan av en ful ankunge är ingen tillfällighet. Sedan 1988 är knölsvanen också Östergötlands landskapsdjur.
Stekt svan
Svaaan... smaka på ordet. Köttet var länge festmat och tronade mitt på bordet omgivet av en vit fjäderdräkt. Såvida den inte var levande och en kunglig gåva.
I dag är det kungliga baletten som gjort den till sin huvudrätt. Senast i Göteborg, nästa vår i Malmö. Men härom sistens kunde Linköpingsborna njuta av ballerinor från Sankt Petersburg.
Det var här Svansjön till sist gjorde succé med Tjajkovskijs känslomättade musik. Urpremiären på Bolsjojteatern i Moskva blev en rejäl flopp 1877. Världens mest dansade balett var ingen höjdare, inte förrän Petipa och Ivanov gjort om koreografin.
Sedan dess har hundratals uppsättningar gjorts i Sverige, och tusentals små flickor önskat att de fick stå på tå för prinsen Siegfried. Han som förälskar sig i en vacker vit svan. Som i själva verket är en förtrollad prinsessa.
Lyckligt slut
Slutet på Svansjön är numera lyckligt, av Natalia Conus. Prinsen får sin prinsessa trots att han lovat äkta en annan svart svan. Trollkarlen, som försöker krossa den unga, rena kärleken, blir besegrad.
Säg den ballerina som inte drömt om den svåra dubbelrollen? Margot Fonteyn, Maja Plisetskaja, Natalia Makarova och vår egen Anneli Alhanko har alla slitit ut två par skor under aftonens dans vid sjön. Med armar långa och spretiga som vingpennor.
Sagolikt, storslaget, skimrande, strålande - superlativen strömmar.