Det Pragbaserade förlaget Twisted Spoon har de senaste tjugo åren gjort det till sitt uppdrag att sprida central- och östeuropeisk litteratur i engelsk översättning till resten av världen. Med författare som Bohumil Hrabal och Franz Kafka, men framför allt flertalet för omvärlden mindre kända författare som bland andra Vít?ezslav Nezval och Eva ?vankmajerová har de en imponerande och spännande katalog. De ger även ut den tyskspråkige tjeckiske författaren Paul Leppin som nu är aktuell på svenska med Severins resa in i mörkret, ursprungligen publicerad 1914, i översättning och med efterord av Arthur Isfelt.
När jag läser om Leppin på Twisted Spoons hemsida upptäcker jag att Isfelt i sitt efterord mer eller mindre översatt hela deras författarpresentation rakt av, infogat den mellan några reflektioner kring romanen och sedan satt sitt namn under. Det är oerhört tråkigt när ett förlag och en översättare som ger intryck av att ha väldigt höga ambitioner beter sig ohederligt på ett sådant här sätt.
Jag ska göra ett försök att inte låta romanen överskuggas av detta besvärande uppdagande.
Severin vandrar längs Prags gator under sömnlösa nätter; en skrämmande, vacker och levande stad målas slingrande upp. För Severin är staden verklig och organisk, en vän och en fiende. Han väntar på att något ska hända, något som vänder uppochned på den livlösa tristessen: ”Mer än någonsin törstade han efter ett verkligt liv, ett liv som skänkte blommor och ingöt skräck och malde sönder vardagen med sina våldsamma käftar.”
Han vill känna någonting; han vill bli omskakad och förstå dem som kastar sig i floden för att livet inte längre är uthärdligt. Spänningen söker han i tankar kring att mörda och i famnen hos kvinnor. Kvinnor som alla, av oklar anledning, kastar sig över honom och förälskar sig i honom medan han snabbt tappar intresset. Ju mer spöklika, bortbleknande och magra de är desto större dragningskraft har de på honom.
Mörkret och undergången som känns nära förestående i första delen av boken utmynnar dessvärre inte i något mer än tröttsam självömkan och fortsatta sökande vandringar i andra delen.
Leppin arbetade likt sin romankaraktär och likt den närmast jämngamla landsmannen Kafka på ett själadödande kontorsarbete. En stor skillnad de två författarna emellan är det välkända faktum att Kafka knappt publicerades under sin livstid och att han heller aldrig tog sig ifrån sin brödtjänst. Paul Leppin fick däremot författarframgångar medan han levde och sade upp sig från sitt arbete som revisor för att leva ett dekadent konstnärsliv.