Sedan 2010 har antalet samtal till 112, med ett faktiskt hjälpbehov, i Östergötlands län ökat från 5 484 till 7 885 samtal i genomsnitt per månad. Det är en ökning som som betytt att centralen i Norrköping har växt och växt från år till år. I dag är man 52 SOS-operatörer och nu söker man ytterligare tio personer.
– Det går egentligen inte att säga exakt vilka vi söker. Du ska i varje fall vara svensk medborgare och det är meriterande, men inget krav, om du har vårdbakgrund, säger Anita Gustavsson, gruppchef på centralen i Norrköping.
Centralen i Norrköping servar både Södermanland och Östergötland på larmnumret 112. Men även resten av Sverige om det är extra högt tryck på numret. Enligt platschefen Christian Larsson är nyrekryteringen i Norrköping nödvändig. Det har funnits behov ett tag och nu fyller man på.
– Med dessa tio som vi söker nu blir det sammanlagt 24 nya operatörer på ett år. Vi ska också bygga om för att klara av att vi blir flera på plats, säger han.
– Vi hoppas och tror att det här ska lätta på pressen en del, säger Claes Johansson, också han gruppchef i Norrköping.
Anita Gustavsson, Claes Johansson och Christian Larsson har alla liknande bild av vad som behövs för att bli en bra SOS-operatör, men också på vem som inte skulle fungera.
– Vi gör tester och intervjuer. Men en bra operatör har ett bra bemötande, är empatisk och lyhörd. Den som ringer SOS måste känna sig trygg, säger Anita Gustavsson.
– Har man en dålig attityd så märks det rätt snart. Och våra case som vi spelar upp som en del av rekryteringen är rätt avslöjande, säger Claes Johansson.
Och stresstålighet?– Det ringer nästan hela tiden och då gäller det att behålla sitt lugn. För att sköta ett jobb hos oss som operatör är det viktigt att vara utvilad. Jag tror också att man behöver ha ett stabilt eget liv. När du sitter här som operatör måste du kunna fokusera på jobbet och inte ha en massa saker i ditt eget bagage. Det ger bättre förutsättningar för att kunna göra bra bedömningar, säger Christian Larsson.
Vad som är roligast med jobbet är förstås individuellt. Men att gilla att hjälpa till är en bra förutsättning.
– Vi känner att vi gör ett jobb för den goda saken. Det är i varje fall viktigt för mig, säger Anita Gustavsson.
När är det jobbigt?– Samtal om självmord är svåra. Alltid. Sen när det handlar om barn. Just de två är alltid kämpiga, säger Claes Johansson.