Spelglädje när Pugh piggnade till

En ensam Pugh Rogefeldt, med en låda rödtjut i bakgrunden, blir en ganska trött och stapplande inledning på torsdagens konsert på Skandiateatern.

Norrköping2009-01-29 22:53
 Såväl publik som artist verkar mindre sugna på fortsättningen. Det dåliga ljudet gör att Pughs prat försvinner och trots att en bra kväll utlovas ser flertalet måttligt förtjusta ut.
Men efter några låtar stegar så den skickliga basisten Micke Lyander och Sveriges förmodligen piggaste trummis, Hasse Thulin, in på scen och det lyfter. Resultatet blir något som kan kallas ös och Pugh piggnar till. Med klassiker från 1970- och 1980-talet, låtar från Grymlings-tiden och nyskrivet material charmar trion publiken.
Pugh berättar om bakgrunden till låtarna och delar med sig av anekdoter från livet på vägarna. Det är "hej" och "kompis" med publiken, som verkar trivas. Av några få högröstade kommentarer att döma, är det för mycket prat. Men några historiska återblickar krävs nog för en minneskavalkad som denna.
Skandiateatern passar bra för de mindre, intima spelningarna. Det stundtals dåliga ljudet kan slätas över med vardagsrumskänslan där publiken kan känna sig hemma och delaktiga. Tre musikaliska män på scen gör inte den här kvällen sämre. Improvisation och spelglädje kan sammanfatta framförandet ganska bra.
Lagom till att jag måste skynda från spelningen, reser sig några ur publiken och shejkar loss till Finns det lite stolthet kvar finns det också hopp om bättring. Lite allsång på det ger ett gott betyg till Pugh och co.
Konsert
Pugh Rogefeldt,
Micke Lyander och Hasse Thulin
Skandiateatern, torsdag
Publik: cirka 160
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!