– Jag har sagt till vännerna att jag vill bli bjuden på lokal på kvällen. Men de har också ställt frågor om vad jag ska göra under dagen så man vet aldrig, säger Maria Svensson.
Den Stora Festen hålls först i augusti. Då samlas 25 personer, gamla vänner från skoltiden som hållit kontakten, på Stenkullen och firar sina sextioårsdagar tillsammans.
Även om Maria säger att hon mentalt firar 27-årsdag igen, "jag har stannat i den åldern".
Maria Svensson är uppvuxen sedan fem års ålder på Stenkullen. År 1957 köpte hennes föräldrar det gigantiska huset, 575 kvadratmeter vindlande rum i fil och på flera våningar, med lönnrum och spegeldörrar. Föräldrarna drömde om ett liv som värdshusvärdar och ville låta sin flicka växa upp bland djur och natur på landet. Huset, uppfört 1862, fylldes snart av faderns otaliga insamlade objekt, från ljusstakar till guldramade tavlor.
Maria växte upp lekande med alla värdshusgästers barn, som liten medarbetare vid fester och bröllop, som kompis med gårdens fasaner och påfåglar och getter och Sankt Bernhardshundar, och efter gymnasiet som lärling: Föräldrarna lärde upp henne från grunden i matlagning, bokföring, fastighetsskötsel och annat som värdshuset krävde.
Idag har Maria svårt att välja en favoritsyssla.
– Jag tycker om kombinationen. Om jag bara vore kock på någon restaurang så skulle jag nog tycka att det var ganska tråkigt.
Numera driver hon Stenkullen ensam. Föräldrarna är döda. Men deras kunskaper lever, i allt från recepten som Maria använder, till skötseln av huset.
Till Stenkullen kommer många nya gäster men också återvändande stammisar. De erbjuds Stenkullens klassiska rätter som smörstekt gösfilé eller helstekt oxfilé och desserter som Maria tillagat av frukt och bär från trädgården. Gästerna kan inta sina middagar i de fascinerande salongerna vid linnedukade bord, dricka kaffe tillbakalutade i stoppade möbler under tunga kristallkronor och glida med blickarna över souvenirer från världens hörn; träinstrument från Bahamas, en stråhatt från Rorotonga, snäckskalshalsband, kläder, spel, konstföremål, mynt…
Rakt nedanför Stenkullen löper E4 med sin ständigt susande trafik. Och det är på grund av vägen som alla reseminnen hamnat i huset. År 1965 öppnades motorvägen och klöv Stenkullens ägor i två delar, huset på ena sidan och fruktträdgården på andra. Den summa familjen fick i tvångsinlösen skulle användas till något roligt, bestämde Marias far och de reste till exotiska resmål: Egypten, Västindien, Australien, Nepal… Maria lärde sig simma på Madeira. Hon lärde sig älska Hawaii. Vid ett tillfälle skrevs hon till och med ut från grundskolan i tre månader, för en jorden-runt-resa.
Idag turistar Maria i närområdet.
– Jag vandrar Glottern runt, till exempel, och upptäcker saker här i närheten. Det är väldigt roligt, säger hon.
Man kan undra hur Maria Svensson hinner sova – men det hinner hon, hävdar hon och dessutom finns tid till fritidsaktiviteter som att umgås med vänner, delta i hundkurser med Sankt Bernhardstiken Kitha, och gå ut och äta gott.
– Man måste ju ut och se lite på andras utbud och priser, säger hon lite finurligt.
Stenkullen byggdes som sommarbostad åt snusfabrikören Erik Swartz, i senempirisk stil med valv, bågar och i vit puts. En speciell kåk som triggar fantasin. Om det är fantasier eller verklighet att Stenkullen befolkas även av andar, kan klyva besökares uppfattning liksom motorvägen. En del gäster är övertygade; några så säkra på vad de sett och upplevt att de efter sin vistelse kontaktade tv-programmet ”Det okända” som genast ville göra en inspelning på Stenkullen.
Marias far var övertygad om närvaron av en man som han berättade försökte köra ut familjen då de var nyinflyttade. Gäster i senare tid har fångat vad Maria beskriver som gestalter på bild med sina mobiltelefoner.
Maria säger att hon märker andarnas närvaro men inte störs av dem.
– Nej, inte alls. Det är bara positivt, gäster har upplevt positiv energi av det.
Maria konstaterar, som en gäst också påpekade, att hon bott på hotell i hela sitt liv. Nu undrar hon över hur statens planer återigen ska påverka hennes hem. Ostlänkens dragning är planerad rakt genom Stenkullens fruktträdgård.
– Hoppas att Ostlänken inte tvingar mig att checka ut, säger hon.