Sticklingar och ympar istället för kärnor

Nyligen fick jag en fråga som rörde växtförädlingen och dess eventuella följder. Vederbörande hade upptäckt, att våra nya apelsinsorter ofta saknar kärnor och undrade därför, om apelsinerna dör bort om inga nya gror. Jag kunde lugna med beskrivningen av växtförädling, där man tar sticklingar eller ympar från välsmakande och friska sorter, som odlas i planteringar medan vildsorterna får växa vidare i naturen, där de trivs. I våra skogar finns till exempel vildaplar, som ibland korsats och givit nya välsmakande äpplen. Ett exempel är Sävstaholmsäpplet, som var en planta i en frösådd i början av 1830-talet. Eftersom frukten blev god och vinterhärdigheten bra har det sedan ympats in i vildstammar som fungerar som rötter och det är alltså samma individ, som nu står på otaliga platser i Sverige och Finland.
På samma sätt förökar vi olika sorter av alla fruktträd och bärbuskar och samtidigt gör man nya korsningar på försöksstationerna för att få ännu bättre sortiment. Aroma-äpplet till exempel korsades ur sorterna Ingrid Marie och Filippa på Alnarp 1947. Den fröplanta som gav fin frukt provodlades på 60-talet, registrerades 1973 och ympas nu i många exemplar.

På Balsgård i Skåne har vi sedan 65 år en försöksstation som gjort och gör stora insatser för förbättring av frukt- , bär- och rosensorter. Sin 50-årsdag firade man med att släppa ut den nya plommonsorten Jubileum, som nu är en av våra bästa. Deras första äppelsort, Alice, såddes som kärna 1943 och varumärkesregistrerades 1963. Så det gäller att skynda långsamt och för att fortsätta har man 800 äppelsorter som kan korsas.
De nya ska inte bara smaka bra utan också vara vinterhärdiga, ge god avkastning och ha motståndskraft mot skorv och mjöldagg. Flera tusen fröplantor av äpple kontrolleras redan i växthuset, eftersom ena föräldern har en gen för skorvresistens och man inokulerar skorvsporer i fröplantorna för att se vilka som ärvt den eftertraktade genen. När plantan fått några blad besprutas den med malda skorvangripna blad och efter två veckor kastas de plantor som angripits och de friska sparas för nya korsningar.
Man gör också lagringstest och har fått fram en korsning av äpplen som fortfarande är ätlig efter ett år efter plockningen! Alla försök måste påskyndas och därför används metoder som också kan vara bra för hemodlaren att känna till. Så till exempel beskärs nya träd sparsamt och istället hänger man tyngder i grenarna, så att de böjs nedåt och ger snabbare bördighet.

Jordgubbar är också intressanta och man undersöker bland annat egenskaper som är bra vid maskinell hantering och industrianvändning. Då ska bären ha fasthet, hållbarhet, kraftig färg, utpräglad och god smak och låg sjukdomsbenägenhet. Egenskaper som är bra också hos andra odlare.
Korsningar mellan jordgubbar och smultron, så kallade smulgubbar, har givit sorterna Annelie och Sara och man fortsätter att söka förbättringar som ska göra bären fastare och tåla frysning och upptining utan att sjunka ihop.

Under 1970-talet medverkade trädgårdsmannen Åke Truedsson med insamling av vinbärssorter, som korsades på olika sätt, varvid man fick fram den nu allra bästa vita vinbärsbusken, som heter Vit Jätte. Den har bra växtsätt, stora blad, längre klaslängd och dubbel bärmedelvikt jämfört med den gamla vanliga Vita Långklasiga.
Andra försök har gällt nypon, hallon, päron, aronia, härdigare rosensorter och prydnadsbuskar, som visat stora kvalitetsvariationer i plantskolor och storköp beroende på var materialet har inköpts. Det har givit bra underlag för den E-certifiering som nu gör att köparen av E-plantor har en garanti, att sorten är av den absolut friskaste och härdigaste kvaliteten. Det ligger mycken forskning och kunskap bakom Elitmärkningen.