Den 24 april är det 50 år sedan Vasa bärgades ur Stockholms hamn efter flera års förberedelser. Norrköpingsbon Stig Nyberg är en av de personer som bidragit med sina kunskaper i det arbetet.
Stig utbildade sig till dykare i början på 1950-talet, både hos sin far Walter Nyberg, som också var dykare, och inom flottan. 1957 fick han en inkallelseorder från flottan till en bärgarkurs i Stockholm. Först när Stig kom dit och kvitterade ut sin utrustning fick han kortfattad information om vad som gällde:
- Det kommer en båt och hämtar upp dig. Vasa ligger på botten därute.
På den tiden hade Stig aldrig hört talas om regalskeppet Vasa.
Först nere
Uppdraget gick ut på att förbereda bärgningen av skeppet.
- Vår uppgift var att mäta upp fartyget. Vi gjorde en skiss på henne och hon var längre än vi trodde, säger Stig.
Väl ute på vattnet anmälde sig Stig att gå ner allra först av de fyra dykare som var med.
- Det är då sikten är som klarast därnere. Innan man rivit upp bottenslammet, förklarar han.
Just bottenslammet kring Vasa är ett av hans starkaste minnen. Efter mer än femtio år beskriver han livfullt hur det var att kliva omkring där.
- Det var dy upp till skrevet. Det var som att pulsa i djupsnö. Och när jag gått därnere ett tag förstod jag vad det var. Det var stockholmarnas exkrementer, avloppsrören gick ju där, säger Stig.
Trampade sig fram
Det var ett djup på 40 meter, djupare än Stig hade gått på många år. Och det var becksvart.
För att ta sig fram på bästa sätt lade han sig på rygg och trampade sig fram i vattnet med huvudet före. Ända tills han slog i huvudet i något hårt.
- Breda plank, säger Stig.
Han rapporterade genast upp till båten.
- Jag har henne här!
När han sedan tog sig upp på Vasa var det ingen vacker syn, berättar han.
- Däcket var uppbrutet. De hade huggit stora hål med yxa. De hade ju försökt att bärga henne på 1600-talet.
Stig gick på en tvärgående balk på skeppet och hoppade ner på däcket under. Ett hopp som fick djupmätaren att reagera. Dykarna på båten blev oroliga över fallet och frågade vad som hände.
De påpekade även en annan sak för Stig. Var han medveten om att han faktiskt hade en hel del gamla skelett liggande omkring sig?
- Då kände jag hur någon tog tag i axeln på mig. Strax efter hörde jag en röst som sa: Din tid är ute!
Det var dykarkillen på båten som meddelade sig och ville ta upp Stig ur djupet. Trycket på axeln kom sig av dykardräktens slang och linan som plötsligt klämde åt just där.
Mer spöken än så var det inte. Även om stämningen därnere på botten var speciell.
- Jag hade känslan av att jag var på en kyrkogård. Och där ska man uppföra sig, säger Stig.
Hans arbete med Vasa pågick under en månad i april 1957. När sedan bärgningen skedde tre år senare följde han den direktsänd på tv.
"Smörjobb"
Men så särskilt märkvärdigt tycker Stig inte att jobbet var.
- Det var ett smörjobb, säger han och tycker att de som fortsatte sedan hade de verkligt fysiskt tunga arbetsuppgifterna. Som till exempel att lägga vajrar under skeppet.
Många gånger har han besökt Vasamuséet och där har han även hållit föredrag om sitt arbete med skeppet.
Som tack för sin historiska insats blev Stig och hans fru Marie-Louise inbjudna som hedersgäster till 50-årsjubiléets festmiddag nyligen på Vasamuséet. De valde dock att inte delta, bland annat eftersom Stig numera är helt blind.
Som en påminnelse om livet under vattenytan har han en verklig klenod i sin ägo. En dykarhjälm i koppar tillverkad i Tyskland 1905.
-Pappa köpte den, men använde den aldrig. Jag fick ärva den, men jag har inte heller använt den, säger Stig.