Flygbilden, tagen i augusti 1971, fokuserar på Lida kullar. Boendet för seniorer som invigdes ett par år tidigare av landshövding Per Eckerberg och som hade som målsättning att tillhandahålla bra och trygga lägenheter för äldre personer med en bakgrund i Norrköpings hantverksförening eller Hantverkande borgerskapet i Norrköping.
Det trygga boendet gäller än i dag.
Men det räcker med en snabb blick på flygbilden för att konstatera att åtskilligt har förändrats i Norrköpings ytterområden under de senaste 40–50 åren. Det är inte bara stadskärnan som genomgått en omfattande utveckling, något som tidigare avsnitt av Från ovan har visat.
Här, på flygbilden, ”fattas” framför allt E22:an som numera skiljer Lida kullar från grannen Hageby. När bilden togs bredde åkrarna och de öppna ytorna ut sig. Nu når den intensiva trafikens larm hela vägen upp till Lida kullar.
– Det är nästan svårt att lokalisera sig, säger Björn Axtegen med flygbilden i sin hand. Så mycket har förändrats. Framför allt var bebyggelsen mycket glesare då.
Själv har han och hustrun Mona nyligen lämnat en betydligt glesare bebyggelse än så. Efter 20-talet år i Fyrudden med havet som närmaste granne, flyttade paret permanent till Lida kullar i höstas. Då stod de fem nya lägenheterna i gamla Smedbykyrkan på området klara och de fick en fyra på hundra kvadrat i två etage. Takhöjden i salongen med de tillhörande betongbalkarna i taket skvallrar om bostadens tidigare historia.
– Vad kan det vara dit upp?, frågar sig Björn Axtegen och måttar uppåt med armen. Tre och en halv meter? Minst det, skulle jag tro. Det är i alla händelser jätteroligt att de sparade den detaljen och inte satte upp ett innertak. Rymden gör hela rummet.
Från balkongen ser han gallerian i Hageby på andra sidan E22:an.
– Utsikten var finare förr, säger han. Havet. Men efter 20 år hade man sett sig mätt på det också. Nu trivs vi med närheten till stan samtidigt som vi bor väldigt lugnt och stilla och tyst. Hela området är väldigt välskött. De klipper gräset flera gånger i veckan. Efter att alltid ha bott i hus är det skönt att slippa sådant. Är det något så är det bara att ringa vaktmästaren.
– Vi har haft en etta här tidigare, som övernattningslägenhet. Det gjorde valet enklare när vi vill flytta in till stan för gott.
Norrköpings hantverksförening och Hantverkande borgerskapet i Norrköping bildade gemensamt Hantverkets Bostadsstiftelse Lida kullar den 1 mars 1965. Stiftelsens ändamål var att ”uppföra och förvalta bostäder där vård och service kunde beredas äldre personer, makar eller ensamstående samt invalider och då med företräde åt sådana som har anknytning till de stiftande organisationerna”.
Ett sätt att ta hand om de sina på ålderns höst, med andra ord.
En som var imponerad av tanken och handlingen var landshövdingen Per Eckerberg. I sitt invigningstal den 8 september 1969 konstaterade han:
– Hantverkarna i Norrköping är inte bara gamla skickliga yrkesmän och -kvinnor, de har också sedan 1890-talet traditioner att bevaka som husbyggare. Sett ur den äldre människans situation i dagens samhälle är bostadsstiftelsen Lida kullar en betydande insats på människovårdens område.
Projektet Lida kullar gick på 20 miljoner kronor i tre etapper. Borgmästare Sven Lutteman sköt den första sprängsalvan 1965 och den första byggetappen omfattade 25 radhus, 18 enrumslägenheter och 44 trerumslägenheter. Etapp två skapade det centrala huset med gemensamhetsanläggningar medan den tredje etappen bestod i ytterligare bostadshus. Sammanlagt byggdes 191 lägenheter. Vid en husesyn innan invigningen konstaterades också att boendet var ”betydligt bekvämare än i vanliga flerfamiljshus”.
De fem nya lägenheterna, med ursprunget i den forna kyrksalen, visar samtidigt att Lida kullar än i dag går vidare och utvecklas. Gunnar Hagberg