Stina och Kim valde ett buddistiskt bröllop
Klockan är kvart i tolv på kvällen den 11 juni när Stina frågar "vill du gifta dig med mig?"."Skämtar du?" undrar Kim.
För att hälsa lycka och välgång fick var och en av bröllopsgästerna hälla vatten över brudparets fingrar.
Foto: Fotograf saknas!
De hade varit tillsammans i exakt fyra år. Det var den 12 juni 2002 som Stina Åström och Kim Karlsson möttes på Hultfredsfestivalen och insåg att det var de två.
Då bodde han i Lilla Gusum, mellan Ringarum och Gusum, och gick på Nyströmska i Söderköping och hon hade flyttat hemifrån Luleå för att gå på naturbruksgymnasiet i Piteå.
Första gången de såg varandra var på ett riksläger för Vi Unga i Burträsk utanför Skellefteå sommaren innan. Bland hundratals ungdomar möttes 16-åriga Stina och 17-åriga Kim.
- Vi pratade ofta i telefonen och blev mer och mer förälskade, berättar Stina.
Färdig kock
De gjorde upp om att mötas på nytt i Hultsfred. Ett halvår senare flyttade Kim upp till Stina, med en ryggsäck och en massa cd-skivor som enda bagage.
Två år senare gick flyttlasset till Skövde, där Stina började på högskolans ekologiprogram. Nu har hon bara distanskurser kvar och kan följa med Kim som är färdig kock när han söker jobb i Norrköping.
En sak har alltid varit självklar för de båda. Äkta makar, det skulle de inte bli.
- Jag har alltid sagt att jag inte vill gifta mig, alla religioner är så förtryckande så jag har inte lust att stå och lova något i dess namn. Och en borgerlig vigsel, det är ju bara ett papper.
Del av ett kretslopp
Men nu i våras, när Kim hårdpluggade som mest hade Stina många timmar för sig själv och började återknyta tonårens bekantskap med böcker om Dalai Lama och buddismen.
- Enligt buddismen är man en del av ett kretslopp, det tilltalar mig som ekolog. Och jag tyckte om tankegångarna om att vara öppen och känna medlidande med andra, jag började tänka efter hur jag själv var och hur jag bemöter andra.
Att gifta sig kändes plötsligt helt rätt, om det gick att gifta sig i buddismens tecken. Det var förbehållet för frieriet till Kim, som sade ja också till det.
Sen gick det raskt. Via internet hittade Stina fram till stormunken Phramahabooni Taosiri, som är ansluten till den verksamhet som finns kring byggandet av ett buddhistiskt kloster i Fredrika i Västerbotten.
Hemma hos pappa
I somras arbetade Kim arbetade på restaurang i Skövde och Stina åkte till Luleå för att på plats planera bröllopet som skulle äga rum hemma hos hennes pappa lördagen den 20 augusti.
På gräsmattan som vetter mot älven i byn Karlsvik utanför Luleå, där skulle vigseln ske vid den stora häggen.
Inte buddister
- Så du är buddist nu, undrade Stinas pappa.
Men så är inte fallet. Vare sig Stina eller Kim är buddister, bara gifta enligt buddistisk sed.
På bröllopsdagens morgon var det mulet. Men när de runt 40 gästerna anlände bröt solen igenom och det var så vindstilla att man kunde se rökelsen ringla sig i luften.
Nio av gästerna kom med minibuss hela vägen från Lilla Gusum, däribland Kims familj med hans fem yngre syskon. Ja, vänner och släktingar hade kommit från hela Sverige för att se Stina och Kim som det första helsvenska paret vigas buddistiskt på svensk mark.
Skvätte vatten på paret
Det blev en alldeles särskild ceremoni, med många föremål som vänligt lånats ut av den thailändska föreningen i Luleå, däribland en gyllene buddastaty, som alla gäster fick buga sig inför. Stormunken assisterades av en munk, som också hade till uppgift att sjunga entonigt.
Levande ljus symboliserade livet liksom det av stormunken välsignade vattnet, som han skvätte på brudparet. Stina och Kim knäböjde på kuddar vid ett särskilt altare där munken smälte lera och stearin för att sätta fast i deras pannor.
Vardagen direkt
Vigselceremonin tog runt 30 minuter och då fick också alla gäster komma fram för att hälla vatten över brudparets fingrar för att de skulle få lycka och välgång. När de växlat ringar fick de pussa varandra på kinden, inte munnen.
Efter vigseln väntade ett knytkalas i den gamla tvättstuga som i dag är byns samlingslokal, en byggnad med vitkalkade väggar och höga, spröjsade fönster - nästan som en kyrka. Och vad väntade sedan, när bröllopsfesten var slut?
- Ja, då var det att slänga sig in i vardagen direkt, säger Stina.
Det blev raka spåret till Skövde i väntan på att det ska bli dags att byta adress igen när de nygifta ska bli nyinflyttade i Norrköping.
Så jobbar vi med nyheter