Stipendierna går till dator och kurser
- Jag har alltid gillat att rita, men jag har inte varit så intresserad av att titta på konst, säger Love Frisendahl, som fått 20 000 kronor i konststipendium.
Självporträtt av Love Frisendahl. Gjordes som en del av hans projektarbete i gymnasiet.
Foto: Fotograf saknas!
- Jag har alltid velat åka dit. Det har varit min dröm att hamna där, säger Love som är född och uppvuxen i Norrköping och inte vill fastna i stan.
- Jag måste komma bort härifrån.
Sjuder av kreativitet
Han sitter i köket i familjens lägenhet, som ligger i kvarteret där han alltid har bott, på Söder i Norrköping. På väggarna finns en massa tavlor.
På golvet inne i vardagsrummet står ett stort hästhuvud i brons och i en keramikskål ligger konstnärligt dekorerade, torkade apelsiner.
Det är ett hem som sjuder av kreativitet.
Tog studenten i våras
Love tror att det är bra att "testa något" en längre tid, så att man får en ordentlig inblick. Men han tror också att det kan vara fruktbart att försvinna och hitta på nya saker.
Han säger att han får ångest av att gå på stan och se och uppleva samma saker hela tiden.
Det var också suget efter nya upplevelser som drev honom att sluta på Waldorfskolan efter nian och börja på en ny skola, De Geergymnasiet, där han gick det estetiska programmet med inriktning på bild och form. I våras tog han studenten.
Utvecklats mycket
För två år sedan tog Jenny Luukkonen studenten från samma utbildning. Sedan dess har hon även gått bild- och formlinjen på Lunnevads folkhögskola utanför Linköping.
- Det har varit jättebra att få arbeta så koncentrerat. Vi hade tillgång till lokalerna dygnet runt och lärarna gav oss sina hemtelefonnummer, säger Jenny, som är uppvuxen i Vilbergen.
Hon tycker att hon har utvecklats mycket, bland annat med hjälp av alla de diskussioner hon deltagit i på skolan.
- Jag känner inte igen det jag gjorde på gymnasiet. Man vet mer vad man håller på med nu. På gymnasiet var det så många uppgifter hela tiden, säger hon.
Även Jenny har fått 20 000 kronor i konststipendium. Jenny Luukkonen och Love Frisendahl är två av tretton unga östgötakonstnärer som uppmuntrats av Marta, Wivi och Åke Liljesons stiftelse.
Målar helst i akryl
Jenny tänker använda sina pengar till att köpa en dator, för att kunna satsa på illustration, film och musik i framtiden. I höst flyttar hon till Göteborg för att läsa en termins filmvetenskap.
Hon tycker om att teckna. Det senaste året har hon haft vad hon kallar "en aversion mot färger". Men nu är färgerna på väg tillbaka i hennes skapande.
- Jag har insett att det inte behöver vara så pompöst att måla, säger Jenny som helst målar i akryl, eftersom det går snabbt.
I sommar har hon haft en utställning på Galleri Kronan i Norrköping tillsammans med ett par andra konststipendiater.
Hon skulle gärna jobba med "något som har med konst att göra i framtiden". Love däremot tycker att det låter lite tungt och jobbigt att bli konstnär.
- Jag tycker att det är kul att måla, men jag vill inte knyta upp mig och göra bara det, säger han.
Stort musikintresse
I Loves släkt finns en rad konstnärer, bland annat morfadern Jan Erik Frisendahl och hans mamma Anna Frisendahl, som arbetar som bildlärare på De Geergymnasiet. Det har kanske varit en inkörsport att komma från en konstnärssläkt, men det har också ställt till det för Love. Är det verkligen konst han vill hålla på med eller har han bara gått en utstakad väg? Han har funderat en hel del på denna fråga men han tror ändå att det är ett eget, självständigt val han har gjort.
Vid sidan om konsten har han ett stort musikintresse. Han har bland annat spelat trummor och trombon i olika band i Norrköping. Jenny å sin sida är medlem i Fältbiologerna. Tidigare den här sommaren var hon på World Urban Forum i Kanada och diskuterade stadsplanering och bostadsfrågor tillsammans med några kompisar från Fältbiologerna.
- Konst och Fältbiologerna, säger hon med eftertryck och tillägger att det inte är två helt väsensskilda saker.
- I båda fallen handlar det om idéer.
Så jobbar vi med nyheter