Stödfamiljen finns för att hjälpa till

Att vara stödfamilj innebär att avlasta en annan familj med ett funktionshindrat barn. Kontakten varar under många år. Behovet är stort, fler barn och vuxna har rätt till en kontaktperson eller stödfamilj än vad kommunerna kan ordna.
- Det är inget man engagerar sig för i ett halvår eller så, det blir mycket längre. Som stödfamilj ska man passa ihop med barnets familj. Vi fick svara på en massa frågor om oss själva innan socialförvaltningen godkände oss som stödfamilj, berättar Ulla Hertzman.

Gör mycket
- Vi har varit stödfamilj i ett halvår, men redan är våra vuxna barn engagerade och vi gör väldigt mycket den helg pojken kommer till oss, säger Ulla Hertzman.
Just engagemanget och alla aktiviteter de vill hinna med under sin helg med pojken kan tynga samvetet.
- Det är en balansgång. Vi berättar allt vi planerat att göra för hans föräldrar och de tycker det är jättebra. Samtidigt kan jag känna att vi som bara träffar honom en helg i månaden kan och orkar göra mycket mer än vad man kan när man lever med ett funktionshindrat barn dygnet runt.

Behov av att prata
Tillsammans med ytterligare en stödfamiljspappa och flera kontaktpersoner är hon på sin första träff med kontakt- och stödfamiljer i Norrköping.
- Det finns ett behov helt klart att prata med varandra, jämföra och se att vi har liknande erfarenheter säger Pernilla Bergfeldt som är kontaktperson för en kvinna hon tidigare arbetat som personlig assistent hos.
Tre timmar i veckan träffas de för att umgås, som till exempel att gå på bio eller träffa andra.
Pernilla Bergfeldt konstaterar att hon är lika mycket kompis som kontaktperson, och egentligen skulle de lika gärna kunna vara kompisar som nu - men i en mer formell relation.
Men Ulla Hertzman protesterar.
- Du har ett mycket större ansvar som kontaktperson än som kompis. Det är du som ska se till att ni träffas och verkligen gör det den tid som är bestämd. Kompisar kan det ju bli lite si och så med mellan varven.

Vill hjälpa
Både Pernilla Bergfeldt och Ulla Hertzman valde att bli kontakt- respektive stödperson för att de vill hjälpa andra.
- Att bry sig om en annan människa gör att jag blir glad och känner mig positiv, säger Pernilla Bergfeldt.
- Jag slutar stressa den helgen och bryr mig bara om honom som kommer, säger Ulla Hertzman.
Anita Lhådö är kursledare från Riksförbundet Frivilliga Samhällsarbetare. De arrangerar grundkursen Norrköpings kommun köpt till sina stöd- och kontaktfamiljer. Det finns få färdiga råd eller böcker om hur man ska vara som kontaktperson eller stödfamilj. Desto större verkar behovet vara av att träffa andra med liknande erfarenheter.
Under de två kursdagarna diskuterar kontakt- och stödpersonerna kommunens organisation, lagar och regler som styr deras umgänge med sina kontakt- och stödpersoner och vad som krävs för att ta på sig ett uppdrag.
- Det är det som ger mest och bäst tror jag är att träffa andra som har liknande erfarenheter och bara få prata och jämföra olika händelser och problem, säger Anita Lhådö och konstaterar att om vi brydde oss mer om varandra skulle det varken behövas kontaktpersoner eller stödfamiljer.

Stödfamiljen finns för att hjälpa till

När minstingen flyttade hemifrån tyckte Ulla Hertzman och hennes man att det blev lite tomt i huset. Lösningen blev en liten kille som bor hos familjen en helgi månaden.

När minstingen flyttade hemifrån tyckte Ulla Hertzman och hennes man att det blev lite tomt i huset. Lösningen blev en liten kille som bor hos familjen en helg
i månaden.