Stort ansvar att vara gudmor

Jag ska bli gudmor. För andra gången.
Om någon du tycker om frågar dig ifall du kan tänka dig att bli gudmor åt hennes/hans barn känns svaret givet. Det är ju en ära.
Men förstår du verkligen vad du ger dig in på? Med religiös fostran, den rätta läran och allt det där? Då min religion snarare heter idrott än kristendom, och mina gudar har isländska och brasilianska namn går jag min egen väg som gudmor.
Mitt första gudbarn är min brorson. Han fyller snart 14 år och jag tycker att jag har lyckats exceptionellt bra som hans "livsguide". Han håller på samma fotbollslag som jag och med lika stor passion. Mission completed.

Mitt andra gudbarn fyller ett år till hösten.
Han är än så länge ett relativt oskrivet blad och har mycket att lära. Jag tror inte att han har förstått vilket lag han bör hålla på så jag har en hel del jobb framför mig.
Till doppresent blir det en matchtröja. Jag vill inte riskera att någon annan tar över mina plikter och leder in honom på fel väg och in i fel supporterskara. Nej, han måste lära sig redan nu. Jag tar mitt jobb som gudmor på allvar.