Kantkremlan är en god matsvamp och också Östergötlands landskapssvamp. "Men den smular lätt och är därför svår att plocka", säger svampexperten Elisabeth Flemsten.
Med ett hundkoppel i ena handen och en svampkorg i andra, stegar Elisabeth Flemsten genom Vrinneviskogen. Hon söker längs med marken efter något som sticker upp ur mattan av löv och mossa.
– Där!
En blekröd hatt skymtar bland tallbarren - och när man har sett den första ser man plötsligt många fler.
– Det här är en kantkremla, det är Östergötlands landskapssvamp. Den är god att äta, men man ska vara försiktig så att man inte tar fel, säger svampexpert Elisabeth Flemsten.
Elisabeth Flemsten använder inte bara ögonen för att artbestämma en svamp. Hon både luktar, och i vissa fall smakar på svampen. Hon är noga med att säga att man inte ska smaka på svamp om man är osäker på om den är giftig.
– Själva svampen är inte hatten som sticker upp utan ett stort nätverk under marken. Ser man en svamp ska man titta noggrant i en radie ungefär fem meter runt fyndet för att hitta fler.
I Sverige är det fritt fram att plocka vilt växande svamp, men man ska visa hänsyn till boende i närheten och inte plocka fridlysta arter. Elisabeth Flemsten är ute flera timmar varje dag i jakten på svamp. Men hon jagar inte samma sorter som gemene svampletare. Visst blir det några matsvampar som följer med i korgen hem, men det är inte hennes mål:
– Jag letar efter svampar som ser lite annorlunda ut, eller svampar som jag inte har sett förut, säger Elisabeth Flemsten.
Bara några centimeter från Vrinneviskogens löpspår växer det gula guldet, kantareller. Gömd bland barr skymmer den sig från spårets många motionärer.
De allra flesta svampplockare håller sig till några säkra kort, kanske främst kantareller och trattkantareller. De är lätta att känna igen och relativt svåra att missta för en giftig sort. Men i skogen finns många fler ljuvliga matsvampar.
– Blek taggsvamp är en sådan där svamp som fler borde plocka. Även citronslemskivlingen och blodriska. De är svåra att ta fel på och goda att äta, säger Elisabeth Flemsten.
Kantareller sägs vara skogens guld. Men Elisabeth Flemsten har två matsvampar som hon föredrar framför kantareller.
Citronslemskivlingen är en underskattad svamp tycker Elisabeth Flemsten. Den är lätt att känna igen med sin gula fot, och smakar lätt syrligt.
– Mina favoritmatsvampar är stolt fjällskivling och karl-johansvamp. De slår nästan kantareller, det är mer sport att hitta dem, säger Elisabeth Flemsten.
Den stolta fjällskivlingen är en hög och lite ranglig svamp med mörka fjäll. Den ska inte misstas för den giftiga bruna flugsvampen eller panterflugsvampen. Karljohansvampen ska inte misstas för gallsoppen, som med sin bittra smak kan förstöra en hel maträtt.
Elisabeth Flemsten har letat svamp i skogarna kring Norrköping sedan tidigt 2000-tal. "Min första kurs var om de 44 taggsvamparna med taggar längre än en millimeter."
Genom att läsa på vilka svampsorter som är goda och säkra att äta kan man få många fler svampar med sig hem i korgen. Men det är också viktigt att se till så att man inte tar fel. Flera svampar i den svenska skogen kan leda till magsjuka, nervskador och till och med till döden.
– Det finns så många goda svampar i skogen, det är tråkigt att de ska ruttna bort när de hade kunnat följa med någon hem istället.
Många svampar är lika sina nära släktingar till utseendet. Ibland kan lukten skilja dem åt.
– Gå inte helt på vad en app säger att det är för svamp, utan undersök den noga. Är du osäker kan du fråga i en facebookgrupp som heter Svamp-klapp, där får man ofta hjälp av kunniga personer inom bara några minuter, säger Elisabeth Flemsten.
Förutom att förkovra sig i svampböcker och på hemsidor kan man ta kontakt med en expert för att lära sig mer. Här ska vi för ärlighetens skull nämna att det är några veckor till att Elisabeth Flemsten blir en licensierad svampexpert. I september blir hon färdig med sina fleråriga studier till svampkonsulent, och kommer då finnas tillgänglig för att utbilda allmänheten.
Snart är Elisabeth Flemsten färdigutbildad svampkonsulent. Men redan nu delar hon med sig av sina svampkunskaper genom att hålla nybörjarkurser.
– Som svampkonsulent lovar man att man ska vidarebefordra kunskaper till allmänheten. Nu är jag så nära att vara klar att jag vågar smygstarta lite, säger Elisabeth Flemsten.
Förutom att veta vilken svamp du plockar finns det andra saker att ta i beaktande för att inte riskera att bli sjuk. Till exempel att plocka svampen i en luftig påse eller korg, istället för en plastpåse där förruttnelsen går snabbare.
Cairnterriern Max är en ständig följeslagare i svampskogen. Hans något bristande intresse för svampletande vägs upp med kärleken till att rulla sig i blåbärsris.
– Det är också viktigt att förvara svamparna rätt. Tänk på samma sätt som med kött, annars kan man bli magsjuk. Ta hand om svampen, rensa och tillaga den direkt, säger Elisabeth Flemsten.
Svampexperten Elisabeth Flemsten har alltid med sig en svampkniv ut till skogen för att direkt kunna rensa bort onödigt skräp.
Att plocka svamp på vägen till badstranden och sedan låta den ligga i en varm bil i flera timmar är inte rätta receptet för en god svampstuvning, utan snarare receptet för magsjuka, berättar Elisabeth Flemsten. Förutom att ta med en luftig påse eller korg är det också bra att ha med sig redskap för att kunna rensa svampen direkt i skogen.
– Grovrensar du i skogen så slipper du får med jord hem och det blir mindre jobb senare. Du kan också se om en svamp är maskangripen på insidan, och slipper ta med just den hem i onödan, säger svampexperten Elisabeth Flemsten.