Svår lappsjuka

Norrköping2005-02-05 04:00
Min släng av lappsjuka började så smått redan i sena tonåren. Men då kändes inte sjukan som ett hinder i mitt vardagliga liv. På den tiden blev det högst en minneslapp i halvåret. Efter hand som jag har blivit äldre har lappsjukan blivit värre och värre, nu är det som om jag är besatt av minneslappar. Jag har helt tappat kontrollen.
Om någon ringer och något viktigt blir sagt, som jag bör komma ihåg, skriver jag under samtalets gång ner kortfattade, kryptiska minnesanteckningar.
Under den närmaste halvtimmen efter samtalet har jag inga problem med att förstå lappens budskap, men sedan blir det mer och mer höljt i dunkel. Inom en timme är minneslappen helt obegriplig.
I och för sig är det ingen katastrof, för om jag glömmer bort något viktigt blir jag bryskt påmind av den/de drabbade. Då blir minneslappen plötsligt fullt begriplig för en kort stund.

Det stora problemet är att jag sparar alla lappar i en hög på skrivbordet och det handlar inte om en liten hög i ena hörnet. Hela skrivbordet är i princip täckt av flera lager lappar, alla mer eller mindre obegripliga.
Ännu mer sjukt är att jag inte vågar slänga någon lapp. Jag inbillar mig att en dag kommer en kraft från ovan som gör att mina två hjärnceller får tillbaka minnesfunktionen.
Även plånboken är ett virrvarr med lappar. Där handlar det nästan uteslutande om telefonnummer. Med tanke på antalet lappar borde jag ha en enorm bekantskapskrets, men av varje telefonnummer kan det finnas upp till tio lappar. Det sjuka är att jag inte vet till vem numren går eftersom jag har för vana att inte skriva dit några personnamn. Nummerupplysningen är inte till någon hjälp eftersom jag har extremt svårt att koppla ihop personer med namn, jag tror det är en följdsjukdom till lappsjukan.

Av mycket praktiska skäl har jag med mig en nota när jag ska handla något. Det som gör det hela komplicerat är att jag aldrig slänger några lappar.
När jag har handlat klart stoppar jag ner lappen i fickan, precis som jag gjorde när jag åkte hemifrån. Med den påföljden att nästa gång jag kommer till samhället för att handla får jag upp två lappar, nästa gång tre och så vidare. Vilken nota som är aktuell har jag ingen aning om, det gör att vissa saker har jag väldigt gott om. Troligtvis är det därför som frugan själv vill sköta veckohandlingen av mat och hushållsprylar, det är den enda nyttan jag har av lappsjukan.
Jag vet inte om man kan söka läkare för lappsjukan, det är antagligen en alltför ovanlig sjukdom för att forskarna ska ta tag i att hitta ett botemedel. Men vill de ha ett forskningsobjekt, som är fast i det bottenlösa lappträsket, att studera, ställer jag glatt upp. Dock vill jag ha betalt, gärna en årsförbrukning av Post-it lappar, det skulle förbättra min ekonomi avsevärt.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om