Svårt för dyslektiker att få hjälp
Genom hela grundskolan har 15-årige Robin Andersson kämpat med sina skriv- och lässvårigheter.
Ann-Katrin Andersson Stein har kämpat i sju åt för att få till stånd en utredning som visar att sonen Robin är dyslektiker. - Nu har vi det svart på vitt och då är det mycket enklare att hjälpa honom, säger hon.
Foto:
Men så skulle det inte ha behövt vara, menar hans mamma Ann-Katrin Andersson Stein. Om han redan från början fått hjälp.
Redan tidigt märkte hon att sonen hade problem med läsningen.
- Han vände på bokstäver och siffror. Det gick knaggligt. Och när det var dags för läxläsning hade han tusen undanflykter. Många gånger fick jag läsa för honom i stället, säger hon.
Konflikterna mellan mor och son uteblev inte.
- Det hände att jag blev arg på honom ibland och han på mig, säger hon
Och vid otaliga elevvårdskonferenser berättade hon för skolpersonalen om problemen.
- Men jag upplever att de inte riktigt tog det på allvar. Jag ville ju ha en utredning. Men inget hände säger hon.
Hon tror att hon har en del av förklaringen.
- Som dyslektiker, vilket det nu visat sig att han är, har man en enorm förmåga att surfa sig igenom böcker genom att använda hörseln. Man hör vad andra berättar och man tar till sig det man sett på tv, så de uppfattade nog aldrig vilka svårigheter han hade. Han hamnade i en gråzon, säger hon.
Kom efter
Och sonen kom efter i undervisningen. Flera årskurser, menar Ann-Katrin Andersson Stein. Hans problem ledde i sin tur till koncentrationssvårigheter
i klassrummet
- Och då mådde han naturligtvis inte bra. Han visste ju inte varför det gick så dåligt. Han funderade ju på vad det var för fel på honom, säger hon.
Hon menar att undervisningen många gånger har varit att betrakta som psykisk barnmisshandel.
Ingen hjälp
- I stället för att hjälpa honom kunde han få hem en bok på 380 sidor med liten stil, som han skulle recensera, Det slutade med att jag fick gå till biblioteket och låna hem cd-skivor där böckerna var inlästa, säger hon.
- Men tyvärr fungerar ju inte det på skolmaterial, säger hon.
För två år sedan kallades dock Robin till en utredning hos en speciallärare.
- Och där konstaterades att han hade grova läs- och skrivsvårigheter, men inte mer än så, någon diagnos, som att han var dyslektiker och därmed berättigad till extra stöd, fick han inte, säger Ann-Katrin Andersson Stein.
Men i oktober i år, efter en mer omfattande utredning, som föregåtts av påtryckningar från Ann-Katrin Andersson Stein, kom beskedet.
- Robin fick svart på vitt att han är dyslektiker och det är skönt för oss båda, nu vet vi vad vi har att rätta oss efter och vad man kan kräva av honom, säger Ann-Katrin Andersson.
Hon är medveten om att många fler elever och deras familjer har samma problem.
- Därför önskar jag att regeringen öronmärker pengar till de elever som har skriv- och lässvårigheter. För jag antar att det är bristen på pengar som gör att ingen tar tag i de här problemen, säger hon.
Så jobbar vi med nyheter