i äldre tider en militär angelägenhet och användes mest som en marin flagga.
Den första flagglagen kom 1663 och den föreskrev att flaggan med tre tungor skulle vara förbehållen örlogsfartygen. Privata handelsfartyg fick nöja sig med den tvåtungade varianten. Till lands fick den tretungade flaggan bara hissas vid militära anläggningar.
Men nationalsymbolen var inget som folk kände till och så var det långt in på 1800-talet.
Oscar II skriver i sina memoarer om hur flaggan uppfattades när han 1873, samma år som han kröntes, som förste regent började att hissa den svenska flaggan på kungliga slottet i Stockholm;
"När jag besteg tronen sågos få svenska flaggor till. Inne i landet kände skolbarnen icke ens huru de såg ut, ja underligare ändå, för landssoldaterna vore de alldeles obekanta. Flaggan ansågs uteslutande tillhöra sjömännen! Huru annorlunda nu. Huru mycket bättre. Ingen skulle vilja se den blågula kungsflaggan nedhissad från Stockholms kungaborg".
Erik den helige
Legenden säger att Erik den helige såg det gula korset på den blå himlen när han landsteg i Finland under sitt korståg år 1157. Han såg detta som ett tecken från Gud och gjorde det till sin fana. Men beskrivningar av fanan i gult och blått förekommer först 400 år senare.
De blå-gula färgerna hade däremot under lång tid använts som svenska färger, bland annat i folkungaättens vapen som blev Magnus Ladulås kungavapen under 1200-talets senare del.
Historikern Alf Åberg har framlagt teorin att den svenska flaggan uppkom som en motståndsflagga mot den danska unionen vid mitten av 1400-talet. Färgerna på den korsflagga som danskarna hade haft sedan början av 1200-talet ändrades till blått och gult.
Folkungaätten
Enligt Åberg var det Karl Knutsson Bonde som låg bakom detta. Han skapade riksvapnet, en kombination av det vapen som Albrekt av Mecklenburg antog och folkungaättens kungavapen. Vapnets fyra blå fält skiljdes av ett gult kors, och detta kan ha varit förlagan till flaggan.
Den första officiella beskrivningen av Sveriges nationalflagga finns i ett kungligt brev från 1562, där det sägs att den skall ha "gult udi korssvijs fördeelt påå blott".
I Johan III:s hertigvapen finns blågula korsfanor angivna 1557. När han senare som kung gav instruktioner inför fredsförhandlingarna
i Knäred, framhävde han det gula korset som det viktigaste.
Dålig kunskap
Men för den breda allmänheten var den svenska flaggan alltså så gott som okänd.
Vid en mönstring inför militärtjänst på 1860-talet tillfrågades över hundra unga män av en kapten om hur den svenska flaggan såg ut. Bara fem av 114 kunde ge ett korrekt svar.
Senare på 1800-talet spirade de nationella känslorna, inte minst tack vare Skansenskaparen Arthur Hazelius. Denne anordnade även festligheter i fosterländsk anda på Skansen. Där ingick den svenska flaggan. Och en bit in på 1900-talet började vi fira Svenska flaggans dag.
Det var i den vevan som författaren K G Ossiannilssons skrev sin dikt om den svenska fanan som flammar stolt mot dunkla skyar, tonsatt av Hugo Alfvén;
"Flamma stolt mot dunkla skyar,
likt en glimt av sommarens sol
över Sveriges skogar, berg och byar,
över vatten av viol ...."
Tiderna ändras. Idag är vi svenskar och våra nordiska grannar bäst i världen på att följa flaggdagarna.