Det finns inga talare som gör mig så uttråkad som de som talar ur manus! Förvånansvärt många som av någon anledning känner sig manade att säga något inför andra klarar inte av det utan att läsa ur ett manus, i stället för att memorera det väsentligaste och tala direkt till åhörarna.Jag hörde en gång en skolpolitiker hålla samma tal till gymnasieeleverna på Rådhustorget två år i följd. Båda gångerna läste han upp exakt samma fras från fusklappen:- Glöm inte bort att det är två skolveckor kvar. Det vore tacknämligt om det inte blev för mycket sus och dus.Men hellre sus och dus än ett stapplande tal, säger jag. Ett lyckat tal ska inte vara för långt, det ska anknyta till ämnet och får gärna vara spirituellt med en "knorr" på slutet.Fotografen Aron Jonason (1838-1914), betraktad som göteborgshumorns skapare, höll en gång ett alldeles förträffligt tal på en middag för skogsägare:"På tallrik ätes efterrätt, men om man tänker efter rätt, man även skogen tallrik kallar, som talrik är på tallar", sa han.Mer än så behöver inte sägas, för att ett tal ska gå till historien.Det kan ni skriva upp, ni som nu ska hålla vårtal och majtal!